Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den romerska bonden och den nya staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
376 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
icke under municipalordningen lydande stora gods lifegenskap i kolonatets form
genom domänialförordningar, till en början faktiskt. Hvad som i lifvet småningom
fått fast insteg, finner till sist sin formella, juridiska bekräftelse i lagstadganden.
I historien om Josef framställer för oss Gamla Testamentet, huru faraos
öfverhöghet öfver de egyptiska bönderna framgått genom begagnande af deras ekonomiska
svaghetstillstånd. För brödkorn hade de sålt sina åkrar och hade blifvit
hofveri-.skyldiga och lifegna. Men lifegenskapens uppkomst genom förtryck mot de i
ekono-fmiskt afseende svagt utrustade frie, såsom det tillgått i Egypten och vid kolonatets
i uppkomst, är icke någon regel. I de allra flesta fall har lifegenskapen inträdt i
i kraft af eröfringens rätt.
Vår politiska terminologi går tillbaka till grekerna, till Aristoteles, men hans
indelning af de olika författningstyperna i patriarkaliskt konungadöme, aristokrati,
envälde (tyrannis) och demokrati är icke ens för grekiska förhållanden uttömmande,
enär det nära sammanhanget mellan statshushållning och stat ännu icke var insedt.
För detta sammanhang har först det nittonde århundradet öppnat blicken och skärpt
ögat. Mången gång är också den politiska författningen form och uttryck för ett
bestämdt ekonomiskt läge. Helt säkert är enväldet eller tyrannis en enskilds
demokratiska herravälde, men dess uppkomst och väsen kan ännu icke inses däraf. På
landtbruk beror den aristokratiska samfundsordningen, men utvecklingen af handel
och yrken förer andra beståndsdelar af befolkningen till välstånd och rikedom.
Dessa tränga då uppåt och göra anspråk på ett motsvarande inflytande i staten, och
de finna detta i en tyranns herravälde, som aflöser adelsregementet. I motsats till
landtbruket är tyrannens envälde det rörliga kapitalets politiska exponent. Däraf
kommer grekiska staters oerhörda uppsving under tyrannerna. Under konungarne
och likaså under aristokratierna hade landtbruket den ledande ställningen, men
landtbruket kan ordnas på flere olika sätt, och denna olikhet i organisationen af
landtbrukets drift och af den jordbruksidkande befolkningen leder till genomgripande
olikheter i staten. För de gammalgrekiska staterna ligger en stor olikhet i det
förhållandet, att somliga äro byggda på jordbesittning och lifegenskap, andra på bönders
själfeganderätt och fria arbete.
För den homeriska staten på ioniska kusten af Mindre Asien äro Jordherrerätt
och lifegenskap fullkomligt främmande begrepp, och skalden Hesiodos’ bondepraktika
»Verk och dagar» visar oss omkring år 700 f. Kr. den boiotiske bonden i besittning
som fri egare af sin jord. Men på andra håll beror herrarnes makt och statens
lif på lifegenskapen, så framför allt i Thessalien, på Kreta och i Sparta. Thessaliens
ursprungliga grekiska befolkning blef en gång öfvervunnen af de invandrande
thessa-lerna och tvingad ned till lifegna penester. På Kreta finna vi vid sidan af statens
grundherravälde öfver statsdomänernas lifegne, de s. k. mnoiterna, äfvensom ett den
doriska adelns öfver klaroter och aphamioter. Djupast ingrep i Sparta den äldre
landtliga befolkningens ovärdiga ställning såsom heiloter i stat och lif, i social och
politisk organisation. I den lykurgiska författningen äro Jordherrerätt och
lifegenskap lagda till grund för statens politiskt militära ordning. Lakoniens och Messeniens
doriska adel lefver af sina lifegnes, heiloternas, afgifter, och denna adel lefver
tillsamman i Sparta. Spartiaterna själfva äro icke landtbrukare, men de innehafva
öfvereganderätt till landet, till hvilket numera heiloterna, som ursprungligen besuttit
full eganderätt, innehade en ärftlig betryggad nyttjanderätt. Spartiaterna resa väl ut
till sina gods för att jaga och hafva där en bostad, där de kunna taga in för kort
tid, men de bo i Sparta. I Sparta utfylla krigsöfningar och politik deras lif.
Öfverallt här är jordherrerätten och lifegenskapen grundad genom invandring och
eröfring, i Thessalien, på Kreta, på Peloponnesos. Äfven hos kanaaniterna skapades
lifegenskapen genom Israels barns invandring i och eröfring af Palestina. I lonien,
på Mindre Asiens kust, var invandringen icke stark nog att allmänt och varaktigt
heilotisera den äldre befolkningen, som hade ett ryggstöd i de stora mindre-asiatiska
staterna i det inre landet. Om också det icke helt och hållet saknas spår af dylikt
lifegenskapsförhållande äfven här, har det dock redan försvunnit hos Homeros.
Därtill kom i lonien den snabba uppblomstringen af sjöfart, handel och yrken.
Jordherrerätt och lifegenskap äro yttringar af agrarisk, landtbruksekonomisk natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
