Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den romerska bonden och den nya staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN ROMERSKA BONDEN OCH DEN NYA STATEN. 377
Äfven till Sicilien förde grekiska eröfrare jordherrerätten och lifegenskapen. I
Syrakusa satte "sig^cte invandrade gamorerna såsom jordherrar öfver den ursprungliga
bondefolkningen. Det var ett synnerligen bekvämt sätt att göra bruk af eröfrarens
rätt. Vid ett sådant ordnande af förhållandena fick den förut frie egaren behålla en
inskränkt brukningsrätt. Eröfraren hade med sin öfvereganderätt satt sig öfver
honom och fråntog honom en del af allt det, som jorden afkastade. I Egypten erhöll
farao af sina lifegna bönder femtedelen, men spartiaternas tryck var mycket hårdare.
Om de till heilotér degraderade messenierna säger skalden Tyrtaios, som själf var spartiat:
Åsnor lika
och böjda hårdt af bördans svåra tyngd
de måste, svårt betryckta, stränga herren ge
en hälft af allt hvad fältet ger som skörd.
Denna hälft betydde något helt annat för den lifegne än för jordherren. Ty den
lifegne hade att ensam bära hela driftkostnaden, och dessutom förfogade spartiaten
öfver flere heilotfamiljer. Voro de fem, så hade spartiaten utaf afkastningen från
sin klaros, sin lott, hälften, men hvarje enskild heilotfamilj en tiondedel.
Äfven på Apenninska halfön möter oss lifegeriskapea, hos etruskerna. Äfven här
är det klart, att den skapats gejiom* eröfring. Toscanas indogermanska befolkning
utvandrade icke för etruskerna utan blef lifegen under dem, umbrerna såväl som
lati-nerna norr om Tibern.
Hur stod det till på vänstra Tiberstranden? Har äfven här, har det i Rom funnits
Jordherrerätt och lifegenskap?
På högra stranden af Anio, på sabinskt område, fanns det sådan. Här satt en stor
jordherreätt, Claudierna. Men déssXlnlorlifvade några få år efter Tarquiniernas
fördrifvande sin^JoftffiHittning med den romerska staten. Medan deras lifegne, deras
klienter, förblefvo sittande vid jorden, förlade Claudierna för egen del sina bostäder
till staden Rom och upptogos i det romerska patriciatet.
Omkring år 500 f. Kr. var alltså lifegenskapen i Rom ett bestående och erkändt\
rättsförhållande. Denna lifegenskap var klientskapet. Helt visst voro en senare
tids klienter fria personer, men deras plikter gentemot patronus hafva liksom
försteningar i sig innehållit rester af det ursprungliga, rester af en äldre, fullständig
lifegenskap. Det är möjligt att ordet ollens i och för sig betyder den lifegne (på
tyska der Hörige), i hvarje fall sammanhänger det med cluere =^= hörg.. Men nu kan
claere också betyda höra i den speciellare betydelsen: bära^eTTvisst namn. Då äro
klienterna de, som bära sitt eget namn efter jordherrens släktnamn. I intet fall kan
tvifvel råda därom, att senare tiders klientel hänvisar på ett tidigare förhållande,!
då det varit ett och detsamma som lifegenskap. l
Klienterna är Jifegna, men hvilka äro jordherrarne? Patricierna. De romerska
patricierna hafva varit en jordherreadel, en i staden boende, men lefvande på sina
lifegnes afgifter. Så var det Claudierna infogade sig i staten. Inom den romerska
befolkningen förefunnos otvifvelaktigt stamskillnader, och på kultens område hafva
dylika differenser bestått hos plebejerna. Härtill kom senare motsatsen mellan latiner
och etrusker. Redan i företruskisk tid torde i Latium lifegenskap hafva af de
invandrande latinerna införts gentemot en äldre befolkning. När etruskerna trängde
öfver Tibern och där grundade den romerska staten, torde de icke här hafva förfarit
på annat sätt än i Toscana gentemot umbrer och latiner. Om icke lifegenskapen
redan haft bestånd hos latinerna söder om Tibern, så skulle etruskerna hafva
upprättat den, alldeles så som i Toscana. Huru det i detalj gestaltat sig, förmå vi ej
att urskilja, men så mycket är säkert, att bland Roms patriciska ätter finna vi
latinska likaväl som etruskiska namn. Dessa ätter härstamma samtliga från gammal
tid och voro bosatta i Rom, då Claudierna ytterligare tillkommo. Den etruskiska j
invandringen och statsbildningen hafva alltså otvifvelaktigt förlänat vissa etruskiska!
familjer land och folk och Jordherrerätt, men ock lemnat åt de latinska adliga jord-f
herrarne rum på den romerska statens mark.
Den romerska lifegenskapen leder oss alltså tillbaka till konungatiden: vid sidan
af konungen stod patriciatets adel med Jordherrerätt, och denna adel var af etruskisk
Världshistoria I. 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
