Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den romerska bonden och den nya staten. - 8. Från Sydetruriens eröfring till underkufvandet af Latium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans pansar och att Augustus själf påstod sig hafva läst på detsamma, att Cornelius
tagit det såsom konsul och vigt det år 428 f. Kr. Fastän vejenterkonungen föll,
hindrade dock Vejis understöd Fidenses fall och striden år 426 f. Kr. blef oafgjord.
Slutligen föll dock Fidense och förstördes af romarne; hvilket år detta skett, vet
man icke, men väl, att det inträffat före det stora kriget mot Veji. Om Rom eröfrade
land och fördelade det vunna området bland sina borgare, så grundlade det en
ny landtribus. Den första landtribus efter upprättandet af de sexton, som samtidigt
tillkommo, var den vid Crustumerium på andra sidan om Fidense upp efter Tibern.
Nu fanns således romerskt område på vänstra Tiberstranden ofvanför och nedanför
Fidense, och detta torde hafva möjliggjort ett verksamt angrepp på Fidenae och ledt
till eröfringen. Vejis gamla bundsförvant hade fallit, och nu gick det ut öfver Veji
själft. Nu började striden om södra Etrurien.
8. Från Sydetruriens eröfring till underkufvandet af Latium.
Vejenterkriget är en af de mest betydande händelserna i hela den romerska
historien. Det gör epok i Roms inre och yttre historia, det är också en gränssten i
denna historias egen historia. Den galliska katastrofen utgör icke någon
gränsskillnad, ty den stora branden kunde ej skada konsulslängden, om den bevarades i
Jupiters tempel på Capitolium. Men vid sidan af förteckningen på republikens
presidenter framträdde kort före år 400 f. Kr. prästernas annaler, som utgjorde grundvalen
till stadens krönika. Från denna tid antecknade pontifex maximus på en hvit tafla
under årsämbetsmännens namn årets viktigaste händelser. Ända till Gracchernas tid
fortsattes detta bruk, det upphörde först vid en tid, när utbildad litterär uppteckning
äfven af samtidens historia lät detsamma synas öfverflödigt. Dessa rjrästarkivets
taflor gåfvo material åt den historieskrifning, som uppträder med Hanriibalskrigets
tidsålder och bildade hufvudkällan till den stora 80 böcker omfattande prästkrönika,
annales maximi^ hvilken P. Mucius Scaevola såsom öfverstepräst utarbetade samtidigt med
att man upphörde att upprätta sådana taflor. Hvad föranledde, att man på en gång
vid tiden omkring år 400 f. Kr. började att uppställa sådana taflor? Händelserna i
det stora kriget mot Veji.
Alltså från denna tid finnes det en säker liktidig uppteckning åtminstone af
hufvud-händelserna i romersk historia. Och själfva detta krig var en sådan hufVudhändelse.
Med detta börjar den rad af stora eröfringar, hvilka grundlägga och efter fyra
mansåldrar fullborda Roms herravälde öfver Italien. Detta var det första mera långvariga
krig, som Rom fört. Dittills hade den mobiliserade krigsmakten dragit ut kanske för
några veckor, hemifrån försedd med det nödvändigaste. Snart återvände krigaren till
hemmet och hvar och en återgick till sin borgerliga sysselsättning. Men belägringen
af Veji fick icke afbrytas, och därför åtog sig nu staten förpliktelsen att genom
aflöning hålla det tjenstgörande manskapet skadeslöst.
De sex centurierna adelsrytteri, som hittills utgjort hela kavalleristyrkan, voro
numera otillräckliga för detta krigs behof, och man täckte bristen därigenom, att
man tillät välmående unga plebejer att vid sidan af dessa centurier tjena till häst. De
måste emellertid själfva bekosta häst och underhåll åt denna, medan adelsryttaren
erhöll häst och foder af staten. I denna nya anordning ligger fröet till det romerska
riddarståndet. Vi se, huru krigets kraf redan här medfört eftergifter i den inre
politiken. Icke nog med att plebejerna nu fingo tjena till häst; i krig gör sig den
personliga dugligheten gällande, och dugligheten vet att framställa anspråk och gifva
dem gehör. Redan länge hade plebejer varit officerare i centuriernas borgarhär,
krigs-tribunerna, och just denna härs inflytande hade åstadkommit den ändringen i
pre-sidentskapets form, att sådana officerare valdes i stället för konsuler. Den nya
ordningen var införd sedan år 438 f. Kr., men ännu hade aldrig någon plebej varit vald
till president, d. v. s. till konsulartribun. Men under vejenterkriget skedde detta för
första gången år 399 f. Kr., och då kommo genast flere plebejer vid hvarandras sida,
med Cn. Genucius i spetsen, in i presidentkollegiet. Sedan de jordegande
icke-patricierna inom centurieförfattningens ram hade uppnått borgarrätt, sträfvade ple-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
