Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Italiens eröfring och utjämning af ståndsstridigheterna i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ITALIENS ERÖFRING OCH UTJÄMNING AF STÅNDSSTRIDIGHETERNA I ROM.
405
gjort på det allra klokaste sätt, men för densammas genomförande fattades nödig
duglighet hos hans trupper. Därför har han visserligen icke vunnit slaget, men icke
heller förlorat det, och hans läge var nu sådant, att blott en afgjord seger kunde rädda
honom. Maliessa, i hvars närhet slaget sannolikt stod år 275 f. Kr., kallade romarne
för framtiden med ett annat namn Beneventum, den lyckliga händelsens stad. Pyrrhos
såg, att han icke kunde stanna i Italien, och vände hem till Epeiros, till ett rastlöst
lif, hvarunder han snart skulle finna döden. I Tarentum^ hade han kvarlemnat en
besättning under sin son Helenos och sin fältherre Milon. År 272 öfverlemnade Milon
borgen i Tarentum åt den romerske konsuln, och med Tarentums fall var Italiens
un-derkufvande af Rom fullbordadt. De stora härvägarne och fästningssystemet utbyggdes
vidare och anpassades efter förhållandena. Appiska vägen, som närmast förband Rom
med Capua och sedan hade fått en förlängning till Venusia, leddes nu till Tarentum
för att slutligen ut-
denna stat. Den var
visserligen ingen
enhetsstat formellt taget,
men icke desto mindre
en enhet, ty Roms
vilja härskade. Detta
italiska förbund
bestod af en mängd
enskilda stater och
uppvisade en karta, som
icke var mindre
brokig, än på sin tid det
heliga romerska rikets
inom Tyskland. Men
denna färgrikedom lät
sig dock reduceras till
ett tretal af
grundfärger, tre kategorier
urskiljas inom det
italiska förbundet.
Först hade man det
omedelbart romerska
området, i stora
sammanhängande stycken
utbredt öfver hela
Italien, ty vid
underkastelse under Rom
hade de enskilda staterna regelbundet måst afträda en del af sitt område,
vanligast en tredjedel af marken. Till detta direkt romerska området hörde
kolonierna af romerska borgare med fullständig borgarrätt och municiperna med passiv
sådan, hvilken gaf dem alla romerska borgares skyldigheter, tjensteplikt och
skatteplikt, men förvägrade de motsvarande rättigheterna, rösträtt och valrätt, såväl
den aktiva som den passiva. Dessa passiva borgare hade således andel blott af
bördorna, af de gärder, som skulle utgöras till staten. Vid sidan af detta romerska
område stod den andra kategorien, som bestod af latinska samhällen utan inbördes
sammanhang, men alla förbundna med Rom hvart för sig och med privaträttsligt
skydd och äktenskapsrätt, commercium och connubium, samt med rättighet att i
händelse af inflyttning till Rom komma i åtnjutande af full romersk borgarrätt.
Från år 268 f. Kr., då Ariminum grundlades, inskränktes denna senare rätt till dem,
som inom kolonien beklädt ett ämbete eller suttit i dess allmänna rådsförsamling.
Slutligen stodo vid sidan af det romerska området och de latinska samhällena såsom
tredje part bundsförvanternas stater, själfständiga och suveräna, men i inskränkt
mån, för så vidt som de saknade egen militärmakt och egen utrikespolitik. En
förteckning på Italiens vapenföre från år 225 f. Kr. låter oss få en inblick i detta
mynna i Brundisium,
det framdeles äfven i
Orienten befallande
Roms mot öster
blickande hamn. År 268
f. Kr. befästes och
koloniserades i Samnium
Beneventum och i
norr Ariminum vid
Adriatiska hafvet. I
den latinska kolonien
Ariminum infördes en
ny inskränkt form af
latinsk rätt. Under
Roms ledning hade
nu det italiska
förbundet blifvit en
verklighet. Detta förbund
var nu Europas mest
betydande stat och i
fråga om omfång stod
det också främst. De
två generationerna
efter det latinska
förbundets upplösning år
338 f. Kr. hade skapat
Porträttbyst af konung Pyrrhos.
Originalet i museet i Neapel. Efter Mitteilungen
des deutschen. archäologischen Instituts i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
