Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Alexandriner och pergamener. Roms hellenisering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
448 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
pators testamentariska bestämmelser, står det fast, att romarne icke fört någon
förmyndarregering i Egypten för Epiphanes. Icke heller beskyddade de Egypten mot förlusten af dess
utländska besittningar, ty Antiochos III kunde helt lugnt frånrycka Epiphanes Coelesyrien.
Antiochos III bortgifte sin dotter Kleopatra med Ptolemaios V Epiphanes, och senare
på-stodo egypterna, att Kleopatra såsom hemgift emottagit anspråket på Coelesyriens
återlem-nande. Ännu icke trettio år gammal blef Epiphanes 181-180 f. Kr. förgiftad, och
hans son Ptolemaios VI Philometor efterträdde honom under sin moders
förmynderskap. När hon år 173 f. Kr. afled, reklamerade Philometor af Antiochos
Epiphanes Coelesyrien såsom sitt mödernearf. Men Seleukiden bestridde detta anspråk,
och egypterna rustade sig till krig. Antiochos Epiphanes förekom dock deras
angrepp genom ett infall i Egypten år 170 f. Kr., besatte Memphis och ryckte
emot Alexandria. Philometer måste träffa aftal med honom, afstod från Coelesyrien,
hvaremot Antiochos Epiphanes erkände honom såsom konung öfver Egypten.
Missnöjda härmed läto alexandrinerna nu Philometor falla och utropade till
konung hans yngre broder, Ptolemaios VIII Euergetes II, senare benämnd Physkon.
Antiochos kunde icke intaga Alexandria och drog bort, men lemnade Philometor
såsoom konung i Memphis.
År 169 f. Kr. försonade sig emellertid Philometor och Euergetes, Philometor kunde
återvända till Alexandria, där de båda bröderna därefter regerade gemensamt intill år 163
f. Kr. Philometor uppsade aftalet nfied Antiochos Epiphanes, och i följd däraf
inryckte Antiochos åter i Egypten under våren år 168 f. Kr. Nu förestod Egyptens
eröfring. Men i detta läge beslöt den romerska senaten, som stod inför afslutandet
af kriget mot Perseus, att träda emellan. Man afsände C. Popilius Lsenas till Orienten,
men denne måste på Delos invänta afgörandet mot Perseus, detta föll vid Pydna
den 22 juni 168 f. Kr. Vid underrättelsen om romarnes oerhörda seger bröt
Popilius Lsenas ögonblickligen upp och for öfver Rhodos till Egypten, där han träffade
Antiochos Epiphanes vid Eleusis, sex kilometer från Alexandrias portar; han
fram-lemnade senatens skrifvelse med uppfordringen att afstå från kriget mot Ptolemaios.
Konungen läste skrifvelsen och förklarade, att hart ville öfverlagga med sina vänner
om saken, men Lsenas ritade med sin käpp en cirkel omkring honom och fordrade,
att konungen skulle besluta sig, innan han lemnade den uppdragna cirkeln. Konungen
fogade sig efter omständigheterna, och återförde hären till Syrien. Slaget vid Pydna
hade räddat Egypten. Rom hade aldrig tillförene vågat föra ett så oerhördt språk.
Det romerska inflytandet behärskade nu Egypten, men sträckte sig naturligtvis blott
till den stora politiken utan att märkbart inverka på de komplicerade inre
förhållandena i landet. Här kom det framför allt an på de olika befolkningsklasserna, på
förvaltningen och finanserna, äfvensom på kult, präster och religion. Den första
noggrannare kännedomen om dessa inre förhållanden i det hellenistiska Egypten har
förmedlats åt oss genom den år 1799 af fransmännen funna stenen från Rosette med
dess prästerliga hyllning för Ptolemaios V Epiphanes från år 196 f. Kr. Dennaosten
med dess hieroglyfiska, demotiska och grekiska text möjliggjorde för svensken
Åkerblad och fransmannen Champollion tydningen af den egyptiska skriften. När
Tanisstenén med hieroglyfisk och grekisk text år 1866 hittats, bestod hieroglyferna s
tolkning profvet.
I kriget mot Perseus hade ingen af de hellenistiska furstarne tagit en sådan del
som Eumenes II af Pergamon. Men huru belönade romarne honom?
Redan Attalos I, bland pergameniska härskare den förste, som antog
konungatitel, var en vän till romarne. I det krig, som romarne under tiden för
kriget med Hannibal förde mot konung Philippos af Makedonien på det Egeiska hafvet,
hade han energiskt tagit del, och han hade på den af honom år 211-210 f. Kr.
från aitolerna köpta ön Aigina en viktig stödjepunkt. År 197 f. Kr. efterträdde
honom hans äldste son, konung Eumenes II, hvilken regerade mellan åren 197 och 159 f. Kr.
Honom lät romarnes krig mot Seleukiden Antiochos III, i hvilket krig han tog del
såsom trogen bundsförvant till romarne, uppstiga till ärans höjd. Visserligen skulle
han gärna för egen räkning hafva tagit Asien på denna sidan Tauros, hvilket
Antiochos måste afträda, och han framställde helt oblygt begäran därom vid ett
personligt besök i Rom under sommaren 189 f. Kr.; men äfven om han måste dela med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
