Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Alexandriner och pergamener. Roms hellenisering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
450
K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
Pallas Athene i kamp mot giganterna. Relief från altaret i Pergamon.
Originalet i Königl. Museum i Berlin. Efter fotografi af Titzenthaler.
till någon nytta, dels obekväm. Därför lät man i Rom Eumenes falla. Ingen hafva
romarne behandlat så hänsynslöst som denne gamle trotjenare, hvilken alltid villigt åt dem
uträttat allt. Så länge de behöfde honom, behandlade de honom väl; men när han
nu gjort sin tjenst, fick han gå. Men han gick icke, utan han kom. Han begaf sig
under vintern 167 - 166 f. Kr. till Italien och ämnade sig till Rom för att rättfärdiga
sig, men senaten, som nyss välvilligt hade emottagit Prusias af Bithynien, beslöt nu,
att ingen konung vidare finge komma till Rom, och vid Eumenes’ landstigning i
Brun-disium mötte honom en qusestor med detta senatsbeslut och frågan, om han önskade
något af senaten. Om så icke vore, borde han så fort som möjligt lemna Italien.
Han förklarade, att han ingenting behöfde, och då nödgade honom romarne att inom
en ytterst kort respittid åter lemna Italien.
Den onåd, i hvilken Eumenes hade fallit hos romarne, gjorde äfven galaterna
farliga för honom, men han lyckades dock slå dem med egen kraft. Den efter 28
års omhuldande nu under sina sista lefnadsår af romarne så illa behandlade fursten
hade härigenom återvunnit hellenernas sympatier, när han år 159 f. Kr. gick bort
ur tiden. Visserligen hade han en son, Äristonikos, med en kvinna från Ephesos,
men då denne icke var laglig arfvinge till tronen, följde honom i regeringen hans
61-årige broder Attalos II (159-138 f. Kr.).
Denne var en erfaren krigare och statsman och troget tillgifven sin broder. Efter
år 167 f. Kr. försökte romarne att uppsätta honom mot Eumenes II, men han hade
icke velat låna sig därtill. Såsom konung förde han krig mot konung Prusias II af
Bithynien, och i samförstånd med Ariarathes V af Kappadokien och Ptolemaios VI
Philometor uppställde han år 153 f. Kr. Balas såsom pretendent mot Seleukiden
Demetrios I Soter. Under sin beskickningsresa till Orienten åren 140-138 f. Kr. besökte
Scipio Aemilianus äfven den pergameniske konungen. När Attalos II år 138 f. Kr.
efter tjuguettårig regering afled i sin ålders 82:dra år, efterträdde honom hans
naturlige, egentligen också legitime son, Attalos III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
