Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Alexandriner och pergamener. Roms hellenisering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ALEXANDRINER OCH PERGAMENER. ROMS HELLENISERING.
453
gjorde detta äfven i yttre afseende. De athenska filosofer, som år 155 f. Kr. kommo
till Rom, voro inga genialiska nydanare inom vetenskapen, men de behärskade sin
tids filosofiska bildning och metoder. I Rom begrep man på den tiden af filosofien
så godt som intet. Därför verkade dessa filosofer liksom profeter i Rom, och de fingo
också röna profeters vanliga öde därutinnan, att man önskade se deras verksamhet
utöfvad helst på annan ort.
Anledningen, hvarför athenarne till Rom skickade akademikern Karneades,
stoikern Diogenes och peripatetikern Kritolaos, var en stridsfråga, som rörde det
boioti-ska Oropos. Genast
önskade de unga
ro-marneattfå höradem.
Karneades talade
häftigt och passioneradt,
Kritolaos fint och
formfulländadt,
Diogenes anspråkslöst
och nyktert. Särskildt
Karneades fyllde
staden liksom en kraftig
storm med sitt brus.
Romarne sågo gärna,
att deras ungdom drog
nytta af den grekiska
bildningen och
umgicks med de berömda
männen, endast Cato
förargade sig och
uttryckte den farhågan,
att den romerska
ungdomen skulle komma
att föredraga talandet
framför handlandet
och kriget, och när en
senator C. Acilius
anhöll att i senaten få
tjenstgöra såsom tolk
åt grekerna, hade Cato
fått nog och
föranledde ett hastigt
afgörande af deras ärende,
på det att de måtte få
återgå till sina skolor
och i dem undervisa
hellenernas söner,
medan de unga
romarne åter såsom
förut fingo lyssna till
lagarne och
ämbetsmännen. Så komplimenterade man filosoferna bort från Rom. Om vi veta, hvad
bortkomplimentera heter på grekiska, så hafva vi att därför tacka Plutarchos’berättelse.
Cato fruktade, att romarne skulle förlora sin makt, om de fyllde sig med grekernas
litterära kram, men därvid var han dock själf, om också motvilligt, underkastad
grekiskt inflytande, som redan under den tredje generationen gjorde sig fullt märkbart i Rom.
Den romerska litteraturen har icke tillkommit spontant, utan den är gjord. Med
afslutandet af kriget på Sicilien uppstod den genom öfversättningar från grekiskan.
En grek från Tarentum kom till Rom och skapade den. Han hette Andronikos, L.
Livius Andronicus. Odysseen öfversatte han på latinskt saturniskt versmått och
Laokoon. Hellenistisk marmorgrupp i Vatikanska museet i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
