- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
454

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Alexandriner och pergamener. Roms hellenisering.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skref därjämte tragedier efter grekiska förebilder. Men med Nsevius uppträdde en
talangfull diktare. Hans episka dikt om det första puniska kriget, i hvilket han
deltagit, var en djärft storslagen komposition, och författaren såg i tvisten mellan
Aeneas och Dido urbilden för fiendskapen mellan Rom och Karthago. Själfva stilen
erinrade Cicero om Myrons förperikleiska konst. I sina skådespel behandlade Nsevius
icke blott grekiska utan äfven nationellt romerska ämnen ur legenden och den samtida
historien, under det att Plautus och Terentius framställde i romersk form grekernas
nya komedi. Cato upptäckte Ennius, men Ennius fann helt naturligt vägen till de
helleniserade Scipionerna. Hans annaler behandlade romersk historia i versform,
men den inhemska saturniska versen, hvilken Nsevius användt, blef utbytt mot den
daktyliska hexametern af grekiskt snitt. Ennius hade mer af konstskicklighet än
Nsevius, men Nsevius förfogade öfver ett större mått af naturlig begåfning. Romarnes
episka diktning har förhärligat romarnes bedrifter, innan romarne skrefvo historia.
Hos romarne har den skriftliga uppteckningen af den historiska traditionen
sin utgångspunkt från konsulslängden, och efter vejenterkriget sammanförde
pon-tifex maximus hvarje år de minnesvärdaste händelserna på en tafla. Dessa taflor
bevarades i pontifex maximus’ ämbetsbostad. På dem som grundval byggde en
samtida till Hannibalkriget, Q. Fabius Pictor, den romerska historieskrifningen.
Han skref detta verk på grekiska, emedan den romerska politiken just då vände
sig mot öster. Han skref för grekerna, som han ville upplysa om det folks
forntid, hvilket nu så mäktigt utsträckte sitt inflytande äfven till Egeiska hafvet. Till
hans förfogande stodo öfversteprästernas annaler sedan ungefär år 400 f. Kr., och
för den äldre tiden stödde han sig på konsulslistan och återgaf legenden sådan
som den formulerats under de tre sista halfseklen. Öfversteprästernas taflor hafva
åt den romerska historieskrifningen gifvit den annalistiska formen, ej till gagn för
framställningen. Från denna befriade sig visserligen Catos originella ande -
Cato var nämligen den förste, som skref romersk historia på latinsk prosa -, men
Cassius Hemma, som följde Cato i användandet af prosaformen, återvände till stoffets
anordning i den gamla annalistiska formen. Originaliteten hos Cato tog sig uttryck
jämväl i hans utvidgning af det historiska stoffet. Medan man eljes i Rom skref
endast Roms historia, förband Cato med denna den italiska historien. Hans
arbete om landtbruket

ställer inför våra ögon
den tidens landtbruk
i stort och sättet för
dess bedrifvande. För
den grekiska
bildningen och till grekerna
hade äfven Acilius och
Albinus vändt sitt
intresse och skrefvo
därför sina historiska
arbeten på grekiska
liksom Fabius Pictor.
Men dessa försök
måste af sig själfva
upphöra, när Polybios
från Megalepolis
gjorde grekerna
hemmastadda i den romerska
historien, ty en täflan
var numera på detta
område en omöjlighet.
Utan någon
medryckande lyftning i
språket, färglöst och
nyktert, men med fullstän-

Karneades’ byst. Afgjutn. i Köpenhamn.

Efter Bernoulli, Griechische Ikonographie.
F. Bruckmann A. G., Munchen.

dig behärskning af
ämnet, med grundlig
kännedom om
händelserna och de med dem
samtidiga
personligheterna och med den
djupaste politiska
uppfattning skref denne i
Rom till full mognad
utbildade grek den
romerska
världseröf-ringens historia. Den
romerska republikens
historieskrifning har
hos romarne själfva
icke frambragt ett
verk, som kan mäta
sig med hans.
Likasom Thukydides har
Polybios skrifvit för
evigheten, och detta
verk för alla tider
härstammar från
Scipio-nernas krets och är
fylldt af deras anda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free