Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Strid mellan lagstiftande makten och förvaltningen. Gaius Gracchus. Marius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STRID MELLAN LAGSTIFTANDE MAKTEN OCH FÖRVALTNINGEN. GAIUS GRACCHUS. MARIUS. 461
Gammalt romerskt par.
Originalet i Kapitolinska museet i Rom. Efter fotografi af Anderson, Rom.
dess befogenhet att döma i tvistiga fall. Kort därefter inträffade under aldrig
uppklarade omständigheter Scipios död. Han var endast 56 år gammal och
ingenting hade varit att anmärka mot hans välbefinnande, men intet parti ville
tilllåta en närmare undersökning, emedan man på alla håll fruktade att blifva genom
närmare forskande efter dödsorsaken komprometterad.
Medan man i det bortre Spanien hade att bekämpa ett uppror, som leddes af
Viriathus från Lusitanien, fördes i hitre Spanien kriget om Numantia, i början med
afgjord motgång. År 137 f. Kr. blef till och med konsul C. Hostilius Mancinus med
hela sin här innesluten af numantinerna. Hären hade varit tillspillogifven, om icke
numantinerna beviljat Mancinus fred i förtroende till hans qusestor. Denne qusestor
var Tiberius Gracchus, sedermera folktribunen. På honom hade Numantias folk
öfverflyttat detta förtroende från hans fader, som hade förvärfvat sig detsamma såsom
provinsens ståthållare. I Rom godkände man icke denna fred och utlemnade åt
numantinerna i stället för den genom den förkastade freden räddade hären konsulns
person, en ersättning, som numantinerna vägrade emottaga för att icke erkänna
rättmätigheten i romarnes tillvägagående. Framgång mot Numantia hade först Scipio,
som intog staden år 133 f. Kr. Hans gamle vän Polybios hade följt med till
Spanien och har skildrat kriget. När emellertid Scipio i förtid skördats af döden midt
under den politiska striden, gjorde dock äfven personliga motståndare honom
rättvisa. Metellus Macedonicus hörde icke till hans vänner, men nu befallde han sina
fyra söner att bära den döde patriotens likbår. »Gån och firen likbegängelsen,
aldrig skolen I få skåda en större medborgares lik.»
Folkpartiets agitation var nu väsentligen riktad på att återställa
specialkommissionens verksamhet, och man satte störa förhoppningar till G. Gracchus, den nio
år yngre och med lysande egenskaper begåfvade brodern till Tiberius. Han blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
