Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Strid mellan lagstiftande makten och förvaltningen. Gaius Gracchus. Marius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STRID MELLAN LAGSTIFTANDE MAKTEN OCH FÖRVALTNINGEN. GAIUS GRACCHUS. MARIUS. 467
rent ut hånfullt mot sin legat, då denne ville täfla om ämbetet. Af detta skäl blef
det nu för folkpartiet en viktig angelägenhet att befordra Marii kandidatur, och han
valdes till konsul för år 107 f. Kr., hvarjämte åt honom uppdrogs krigföringen i
Afrika mot Jugurtha. Således aflöste Marius Metellus i kommandot. Jugurthas
besegrare blef för andra gången konsul år 104 f. Kr., då stora krigiska uppgifter
väntade honom.
Redan under Marii första konsulat, år 107 f. Kr., inträffa tvenne viktiga djupt
ingripande förändringar inom statslifvet, i det att dels det militära öfverkommandot
bortgafs genom lag, dels ock en ny härordning antogs. Genom lagen om
härkommandot förbereddes republikens fall, och genom den härordning, som Marius införde,
det västerländska väldets undergång.
Öfverbefälet mot Jugurtha förde Metellus under år 109 f. Kr. såsom konsul och
året därpå såsom prokonsul. Senaten bortgaf de stora kommandoposterna och hade
redan för år 107 f. Kr. lemnat samma befäl i Numidien åt Metellus. Men under tiden
hade folkpartiet gjort
Marius till konsul och
anförtrodde honom nu äfven
Öfverbefälet i Numidien mot
Jugurtha. Detta skedde i
opposition mot senaten.
Folktribunen Manlius
Man-cinius framlade och
genomdref ett lagförslag, som, i
motsats till senatsbeslutet
till förmån för Metellus,
lemnade Öfverbefälet mot
Jugurtha åt konsuln
Marius. Härmed hade man
skapat ett prejudikat af
djupgående verkan och
afgörande betydelse.
Med plebiscit, med
lagar hade den lagstiftande
makten gjort intrång på
senatens maktområde, för-
Porträttbyst af Marius.
Originalet i Vatikanen i Rom.
Efter fotografi af Alinari.
valtningen, först med
afseende på statsjorden genom
C. Flaminii åkerlag af år
232 f. Kr. och sedan år
133 f. Kr. genom Tiberii
Gracchi åkerlag, och nu,
för första gången, gjorde
tribunernas
lagstiftnings-initiativintrång äfven på
makten att utdela
militärkommandon, ty sådana
hade senaten hittills
själfständigt fördelat. Den
manliska lagen af år 107
f. Kr., som öfverlemnade
Öfverbefälet mot Jugurtha
åt Marius, är en
gränsbeteckning likaväl i den
romerska författningens
utvecklingshistoria som de
flaminiska och
sempro-niska lagarne. Den var
kanhända, om man ser
saken praktiskt, af star-
kare verkan. Efter
Grac-cherna hade folktribunatet blifvit besvärligt för senaten, och Gaius Gracchus hade
tydligen hoppats att med hufvudstadspöbelns hjälp kunna behärska hufvudstadens
gator. Men icke en gång detta har han ernått, och mera stod icke att
uppnå på den vägen. Till och med om senaten icke behärskade staden Rom, så
behärskade den dock det romerska riket, ty den bortgaf militärkommandot och
hade därmed hären i sin hand. Men den som har hären, har det afgörande
ordet. Det var alltså en förändring af utomordentligt vidtgående innebörd, när den
manliska lagen af år 107 f. Kr. gjorde senatens bortgifvande af militärkommandot
till Metellus ogiltigt och genom folkbeslut öfverlemnade det åt konsul Marius.
Därmed hade man beträdt en väg, som i sina konsekvenser ledde därhän, att senaten
förlorade dispositionen öfver krigsmakten. Nu kunde till ock med äregiriga medlemmar
af senatorsståndet i strid mot senaten betjena sig af folkförsamlingarne för att genom dem
komma till höga befälsposter i krig. Så skedde det längre fram i tiden, då genom
den gabiniska lagen af år 67 f. Kr. ett jättestort republikanskt kommando
öfverlemnades åt Pompejus i sjöröfvarkriget i strid mot senatens vilja. Detsamma
inträffade ett år därefter, då den maniliska lagen gaf samme Pompejus kommandot
mot Mithradates. Så skedde, när Caesar fick ståthåilareskapet i Gallien. Dessa stora
militärkommandon voro antisenatoriska. Tribunatet ensamt kunde ej frånrycka
senaten riksstyrelsen, men sakläget blef ett helt annat i det ögonblick, då det stora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
