Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Pompejus och den unge Caesar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
POMPEJUS OCH DEN UNGE (LESAR.
479
Capuas amfiteater.
Efter fotografi af Fratelli Alinari.
stolarne, såsom G. Gracchus hade gjort, men i politiskt afseende betydde dock
detta ett upphäfvande af domstolsmonopolet, hvilket Sulla i en radikal och ensidig
partiskhet, som icke stod tillbaka för partiintresset hos G. Gracchus men blott
verkade i diametralt motsatt riktning, gifvit åt senaten. Tio år hade Sullas reaktion
kunnat hålla sig; med tribunmaktens återupprättande och de oblandade
senators-domstolarnes afskaffande föll den ohjälpligt. Senaten hade icke haft förmågan att
bevara den ställning, som Sullas snille hade förskaffat den, och den satsen bekräftade sig,
att ingen kan hålla sig kvar vid makten, om han ej själf förvärfvat sig den med
egen kraft. Den senat, som hade eröfrat världen, hade också själf tillkämpat sig
sin ställning och var en mästare i konsten att regera. Men huru stod det numera
till med senaten i detta afseende? Förstod denna fortfarande att styra staten?
Hade ledningen kanhända glidit öfver i andra händer?
Det första fallet af ett förbund mellan folkpartiet och det militära kommandot
var, när Marius icke genom senatsbeslut utan genom tribunicisk lag bekläddes med
öfverbefälet mot Jugurtha. Nu skulle ett liknande förfarande med Pompejus
förekomma, med en kolossal stegring. Enligt den sullanska författningen var
konsulns egentliga uppgift att vara president i senaten, men Pompejus hade blifvit
konsul utan att någonsin hafva suttit i senaten. Vid sitt tillträde till konsulatet
måste han låta Varro upprätta en promemoria, huru man skall leda senatens
sammanträden. För att kunna förblifva i Rom och utöfva ett afgörande inflytande
på rikspolitiken afstod han från det honom för år 69 f. Kr. tillkommande
prokon-sulariska ståthållarskapet öfver en provins. Men snart insåg han, att hans
begåfning vore hvarken parlamentarikerns eller demagogens, bättre passade han i lägret
och på krigsskådeplatsen. Hans äregirighet sökte sig därför ett kommando i den
högre stilen; men ett sådant kunde han aldrig vänta sig af senaten utan blott
genom folket och genom ett menighetsbeslut. Därför trädde den i sin ungdom
såsom Sullas beundrare bekante mannen i dagen såsom en Marii efterföljare
och förband sig med tribunatet. År 67 f. Kr. föreslog folktribunen A. Gabinius i
folkförsamlingen en lag, som öfverlemnade åt Pompejus kommandot i kriget mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
