Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Den materiella och andliga kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
554 R. V. POEHLMANN, ROMERSKA KEJSARTIDEN O. DEN ANTIKA VÄRLDENS UNDERGÅNG.
Prof på konsthandtverksalster från kejsartiden.
Brons-kandelaber och -statyetter (Satyr och Slien) från
Pompeji. Originalen i Nationalmuseet i Neapel.
gifter medlemmarnes likaledes genom inskrifter betygade mångfaldiga stiftelser for
samfundens ändamål, allt detta bevisar, hvilken rikedom på lefvande krafter
kejsar-tidens sociala och ekonomiska lif ännu gömde inom sig, i synnerhet mom
medelklassen och i de lägre folklagren. B
Därmed förbinder sig, i samma mån som Västerlandet öppnar sig for inflytande
från hellenismen, med den materiella produktionen en betydande efterblomstring af
det konstnärliga och det konstindustriella skapandet. Trots det borgerliga samhällets
tydligt framträdande plutokratisk-aristokratiska prägel var dock konsten ingalunda
något monopol för rikedomen. Intresset för det sköna var fastmer så utbredt inorn
alla samfundslager, att äfven den fattiges hem ofta visar sig berördt af en fläkt af
konst och äfven de enklaste husgeråd ofta öfverraska genom formens skönhet och
behag Till och med slafvarnes begrafningsplatser hafva fått utsmyckning. Vi behöfva
i u blott tänka på Pompeji för att finna, hvad »tack vare dennas konst och ett folks kärlek
till bilder» (Goethe) en enkel landsortsstad kunde åstadkomma i ett anspråkslöst
konstlif, som här hufvudsakligen var blott konsthandtverk. Huru liflig måste icke
den andliga kontakten hafva varit mellan denna lilla värld och tidens hela rika lif,
då, såsom vi iakttaga i Pompejis byggnadshistoria och i dess måleri, hvarje mera
betydande förändring af konst- och smakriktning här kunnat lemna spar efter sig. Det
vore emellertid orätt att lägga den klassisk-helleniska måttstocken på kejsartidens
konst Den högsta skapande originalitetens tid var för konsten redan förbi likasom
för litteraturen. Men om också kejsartidens konst väsentligen närt och bildat sig
af de helleniska mönstren, så har den dock icke varit allenast efterbildning. Den
helleniska konsten tick här upplefva ett slags renässans; och vi få aldrig förgäta, att
de antika konstverk, af hvilka en Rafael, en Winckelmann och Goethe kännt sig
inspirerade och hvilka det moderna Italien till stor del har att tacka för sin
konsthistoriska betydelse, till största delen äro alster från den romerska kejsartiden.
Om också redan under den första hälften af kejsartiden icke saknas tecken på
förfall, en viss böjelse för öfverlastning och öfverdrift, för en konventionell, genom
massproduktion starkt framträdande handtverksmässighet, en osäkert hit och dit
famlande smak, en viss brist på själfständig iakttagelse, på själfständig konstnärlig
uppfattning och originell uppfinningsförmåga, så visa dock de bättre alstren i
arkitektur och plastik, i den ornamentala konsten i smått, särskildt i stämpelgravenngen
på mynt, ett teknikens mästerskap, en formskönhet och delvis också en finhet i
iakttagelse och uppfinning, som ännu alltjämt bära vittne om en stark egen förmåga.
Man tanke på de förtjusande dekorativa motiven på Åra pacis, på silfverfyndet frän
Hildesheim, på skönheten hos mynten, särskildt hos mynten från Neros tid, på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
