Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Det religiösa lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET RELIGIÖSA LIFVET
597
Kristus med apostlarne.
Väggmålning i S:t Domitillas katakomb i Rom.
Ännu viktigare än i öster var en värdig litterär representation för kristendomen
i Italien och i väster. De stora nationella minnen, med hvilka den nya tron hade
att kämpa, förlänade dess motståndare ett starkare ryggstöd än skolan i Athen
och nyplatonismen i öster. Man tanke blott på den romerske stadsprefekten
Sym-machus, hvilken såsom ledare för den hedniskt sinnade senatsminoriteten år 384
riktade till kejsaren den berömda tänkeskrift, som på ett gripande sätt förde talan
för den nedärfda trons frihet. Detta dokument är för en modern människa af ett
synnerligt intresse, emedan det på sant förebildligt sätt låtit samvetsfrihetens och
trosfrihetens sak komma till sin rätt. »Vi se upp till samma stjärnor. Himmelen är
för oss gemensam, samma värld omgifver oss. Hvad vikt ligger därpå, huru enhvar
söker sanningen? Hemligheten är för stor, för att blott en väg skulle leda dit.»
Att sådant tal förstods i Italien och ännu alltjämt väckte stark anklang, är
betecknande för en hög kulturs och dess ädlaste traditioners efterverkningar, men lika
betecknande är det, att detta intryck vida öfverträffades af verkningarne af den
motskrift, med hvilken den väldige kyrkofursten Ambrosius af Milano uppträdde.
I honom egde kyrkan en förkämpe, som - jämbördig med Österns store
andlige vältalare - förstod att tala det språk, som gick ett annorledes stämdt släkte
till hjärtat. Hvad betydde allt den hedniska retorikens patos i jämförelse med den
medryckande makten hos hans predikan och den mäktiga verkan af de ambrosianska
hymnerna, hvilka klungo i Milanos kyrka och grepo en Augustinus innerst i själen
likaväl som den lägste bland folket? I dalmatiern Hieronymi gestalt trädde vid
samma tid en universellt lärd man vid den väldige predikantens sida. Han var den
romerske biskopen Damasi sekreterare. Efter det tredje århundradet förmedlade
han genom sina latinska bearbetningar åt det för grekiska språket allt mer och mer
främmande Västerlandet kunskapen om Origenes och Eusebios och fortsatte
själfständigt med framgång deras verk, t. ex. i sin »Världskrönika». Det var också han,
som gaf åt Västerlandet genom sin öfverlägsna bibelöfversättning från grekiska
språket den Heliga skrift i en form, som folket förstod och som tillfredsställde äfven de
bildade, under det att han ifrigt sysselsatte sig med utbredandet af den antika
litteraturen till och med bland munkarne och ännu på sin grå ålderdom i Betlehems
kloster meddelade undervisning i profanlitteratur och införde sina lärjungar i
Vergilius, i de gamles komedi, lyrik och historieskrifning. Såsom han sade om sig själf,
var han filosof, retor, hebré, grek och latinare i en person.
Men mera än något annat land i väster har provinsen Afrika bidragit till den
litterära propagandan för kristendomen. Medan här af den hedniska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
