Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Det religiösa lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
598 R. V. POEHLMANN, ROMERSKA KEJSARTIDEN O. DEN ANTIKA VÄRLDENS UNDERGÅNG.
knappast någonting annat är att nämna än Martiani Capellas underliga, men under
medeltiden i alla fall mycket omtyckta skolbok om de sju fria konsterna, är
däremot kristendomen representerad genom en hel rad af betydande personligheter.
Redan vid slutet af andra århundradet har Minucius Felix på ett verksamt sätt i
dialogform framställt motsatsen mellan kristendom och hellenism. För honom är
kristendomen en filosofisk religion, och denna ståndpunkt intog efter honom den mera
djupsinnige Lactantius (f omkr. 325) i sina Institutiones, den »kristne Cicero»,
såsom humanisterna kallat honom, visserligen en Cicero, men som därjämte -
oaktadt han behärskade tidens hela bildningsinnehåll - redan var ett sådant
medeltids-hufvud, att han förklarade naturvetenskapen för vansinne och ansåg bibeln böra
vara allt vetandes norm. Han var en förelöpare till Roger Bacons, Giordano Brunos
och Galileis fångvaktare och bödlar. På tidningsbildningens grund står äfven
Cypri-anus, biskop i Karthago, som i sin skrift »Till Donatus» har efterlemnat oss en
intressant bild af det tredje århundradets seder och kultur, medan däremot andra,
såsom
pamflet-tisten Arnobius,
verka
frånstötande på vår
känsla genom
hån och
nedsättande af det
gamla eller,
såsom Tertullia-nus(fomkr.230),
genom måttlös
fanatism. Men
Tertullianus har
emellertid trots
sitt ifrande mot
filosofien,
litteraturen och
konsten haft ett
mäktigt inflytande
genom den ska-
pande kraft,h
varmed han af det
latinska språket
gjort ett organ,
som egnade sig
att gifva uttryck
åt den kristna
idévärlden.
I
universal-historisk betydelse öfverträffas
alla dessa män
emellertid vida
af Augustinus (f
430), utan
tvifvel den döende
antikens störste
mästare öfver
språket och
största diktargeni,
som med sina Confessiones rört en Petrarca till tårar och inspirerat en Rousseau
till liknande skapelser och än i dag utöfvar oemotståndligt tilldragande kraft
äfven på den moderna människan genom den omedelbara verkan af det
mänskliga, ofta alltför mänskliga i denna oförlikneliga själshistoria. Han är den
store hjärterannsakaren, som funnit det mest gripande uttrycket för allt det, som
djupast rörde sig i tiden, för de finaste, ljufvaste och mest kvinnliga yttringarne af
tidens högt stegrade andliga känslolif, för den passionerade glöden i dess kärlek
och i dess hat, för dess varma trånad efter lyckan och dess oändliga längtan efter
förlossning från yttre och inre elände i en förfallande värld, efter räddning ur
villfarelse och tvifvel genom öfvernaturlig nåd och hjälp, efter vissheten om saligheten
i det kommande lifvet och efter den fulla besittningen af en ofelbar gudomlig
sanning. Att den ensidighet, med hvilken hela hans diktan och traktan koncentrerade
sig på det religiösa intresset (sursum cordalj och väntade all räddning af
öfvernaturlig upplysning, på samma gång innebar en viss kulturfientlig tend.ens och förde
till en öfverdrifven föreställning om människans sedliga och andliga vanmakt och
till misskännande af kulturens själfständiga värde, liksom af det andliga och
konstnärliga skapandets, och till ett betänkligt underskattande af den »allrahögsta kraften»
hos människan, af förnuftet och vetenskapen, och hvilken med detta underskattande
afvisade det fria, själfständiga sträfvandet efter kunskap om världen såsom en
förkastlig nyfikenhet och brännmärkte förnuftets anspråk på själfständigt begripande
såsom en högmodig anspråksfullhet, allt detta kunde dock i en tid, som i detta
hänseende tänkte lika senilt som Augustinus, icke minska verkningen af hans ord eller
Amor och Psyche.
Väggmålning i S:t Domitillas katakomb i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
