Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Monarkien under Diocletianus och Constantin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MONARKIEN UNDER DIOCLETIANUS OCH CONSTANTIN.
607
Därvid delades riksområdet så, att Diocletianus behöll
Orienten med Thrakien och Egypten, Galerius den
öfriga Balkanhalfön och Donauprovinserna, Constantins
öfvertog Gallien och Britannien, Maximianus Italien,
Raetien, Afrika och Spanien.
Riksenheten skulle icke antastas genom denna
administrativa delning, och i viss mening förblef Rom
ännu alltjämt den ideella hufvudstaden, åt hvilken med
dess >suburbikariska regioner» man lemnade en
undantagsställning och särskild förvaltning. Men i
verkligheten är Rom afsatt från värdigheten att vara
rikg-hufvudstad. Diocletianus residerade med förkärlek i
det genom sitt läge vid gränserna mellan Orienten och
Occidenten i militäriskt och politiskt afseende vida
viktigare Nikomedeia, hvilket genom hans storartade
byggnadsverksamhet fullständigt fick karaktären af
hufvudstad. En liknande betydelse vann för de illyriska
provinserna staden Thessalonike, för Västerlandet Augusta
Trevirorum (Trier) såsom Galliens hufvudstad och Milano
såsom Italiens nya regeringscentrum. Italiens politiska
tyngdpunkt förlades till norra delen, emedan mot
germanernas anstormande framför allt öfre delen af Italien
måste organiseras och emedan man härifrån med större
kraft och större skyndsamhet kunde ingripa vid Donau
och Rhen. Längre fram i tiden, sedan det femte
århundradets början, trädde just i följd af lättare
försvarsmöjligheter det nästan ointagliga Ravenna i stället för
Milano såsom västrikets residensstad. Naturligtvis var
härmed Italiens privilegierade ställning, t. ex. dess frihet
från grundskatt, afskaffad en gång för alla. På samma
gång som Italien numera var jämte en provins,
nämligen Afrika, sammanslaget till ett förvaltningsområde,
så blef det också likställdt med provinserna i fråga om
afgifter och utskylder till staten.
Emellertid hade denna diocletianska organisation af
riksregeringen undergått vissa förändringar i följd af
motstånd af personliga sträfvanden. När de båda
augu-sterna frivilligt drogo sig tillbaka till privatlifvet år 3Q5,
Diocletianus till sin hemort Salona och Maximianus
till nedre Italien, och när därefter, år 306, den ene af
de båda nya augusterna dog i Eboracum (York), reste
sig dennes son Constantin och Maxentius, son af
Maximianus, hvilka båda man förbigått vid
utnämningen af de nya csesarerna, för att bekämpa den nya
anordningen. Constantin lät utropa sig till kejsare af sina
trupper, Maxentius af prsetorianerna och folket i Rom.
Därigenom blef situationen så invecklad, att icke ens
en monarksammankomst i Carnuntum, i hvilken äfven
den förutvarande kejsaren Diocletianus personligen
deltog, kunde slita tvisten. Först efter Galerii död (311)
börjar läget såtillvida blifva tydligare, som då jämte
Constantin och Maxentius i väster blott tvenne regenter
återstodo i öster: Licinius såsom herre öfver de illyriska
provinserna och Maximinus öfver de orientaliska. Af
dessa förband sig den förre med Constantin, den senare
med Maxentius. I den allmänna strid, som utbröt af
denna anledning, tillkämpade sig Constantin en afgörande
o
tf
s
o
c
<L>
S/D
CÖ
Cfl
G
O
U
fl
.S
£
s
(M
O
tio
J5
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
