Världshistoria / Forntiden / 625 (1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Staten och kristendomen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för hafva vi ett talande vittnesbörd i det edikt (utgifvet år 397), som påbjöd att af
de förstörda templens materialier iståndsätta och reparera de vägar, broar,
vattenledningar och murar, hvilkas underhåll hvilade på statskassan.

Men äfven i Västerlandet, där i allmänhet förstöringsverket icke var så grundligt
som i öster, har ändock förstörelsemanien firat sorgliga orgier, särskildt i Afrika, där
förstöringen af den karthagiska himlagudinnans berömda tempel framkallade samma
intryck som Serapeions och afrikanernas heta blod föranledde mångenstädes
våldsamt motstånd. Afrikanerna kunde icke med likgiltighet åse, huru man med rå och
våldsam hand sönderslog deras gudabilder, och de satte gång efter annan väpnadt
motstånd mot förstörarne. Att vid ett dylikt af kristna framkalladt blodigt
uppträde förekommo åtskilliga döda, bland dem naturligtvis också äfven kristna, kallar
Augustinus, som också här är underkastad tidens begreppsförvirring, »ett nedrigt brott
af hedningarne». Äfven i Gallien förekommo många häftiga strider, framför allt
genom ingripande af
den helige Martin af
Tours, biskop i
Caesarodunum sedan 375,
hvilken i sina
hallucinationer trodde sig
se den kroppslige
djäfvulen i Jupiters och
Mercurii gestalt
liksom i Venus’ och
Minervas och därför icke
gaf sig ro, innan han
inom sitt biskopsdöme
fått alla tempel och
helgedomar nedrifna
trots det förtviflade
motstånd, som han på
många håll fick röna
från de gammaltroende
böndernas sida.
Hvad betydde för
öfrigt motstånd af
fattiga bönder, om en
Hieronymus redan år
393 kunde i

Karikatyr mot Kristusdyrkan. Teckning från en vägg. Befinner sig i Museo Kircheriano i Rom.

triumferande ton förkunna,
att den gamla trons
förnämsta
kulturcentrum, Capitolium, låge
öde, om till och med
denna ärevördiga plats
fann så liten
skonsamhet, att den såsom
en Kristi stridsman af
den kristne poeten
Prudentius besjungne
Stilicho, Honorii
minister, kunde
nedrycka den gyllene
prydnaden från det
Capitolinska åt Jupiter
helgade templets
dörrar och kasta de
heliga sibyllinska
böckerna i elden.

För öfrigt riktade
sig det kristna
förstörelseraseriet icke
blott mot
kultbyggnaderna och templens
kultbilder, utan också mot allt det, som en hög kultur hade skapat till prydnad
för offentliga byggnadsverk och offentliga platser i så oändligt rik mångfald. Dessa
statyer och bildverk i reliefer och färger uppväckte hos den stupida enfalden anstöt
därigenom, att de framställde gestalter och scener ur mytologien, och af denna
anledning hemfölio de också i massa åt undergången, ehuruväl Arcadius och Honorius
sökte hejda raseriet och år 399 förordnade, att offentliga byggnader skulle få behålla
sina prydnader. Under regeringens ögon, i Rom och Constantinopel, lyckades det
ju att ännu en tid skydda gudaslatyerna och de offentliga byggnadernas reliefer m. m.,
men i provinserna, särskildt i Spanien och Gallien, har däremot vandalismen huserat
desto grundligare.

Längst höllo sig den gamla tron och den gamla konstens minnesmärken i det
egentliga Hellas, där traditionerna från en stor tid, som öfverallt fortlefde i dessa
skapelser, ännu hade alltför djupa rötter i sinnena. Om man också alltjämt måste
åse, huru kostbara konstverk släpades ur templen och ur offentliga byggnader till den
nya hufvudstaden eller till andra orter, om man vidare efter år 393 måste afstå från
att församlas i Olympia till den nationella festen, så stodo dock då ännu så länge flere
tempel upprätta, och till och med gudarnes kult fortlefde på många håll. Då följde år 395
ett riktigt dunderslag, som verkade förintande på den hedniska kulturen och dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>