Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Det västromerska rikets fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET VÄSTROMERSKA RIKETS FALL.
629
Mynt från Rom och Constantinopel med stadsgudinnor och symboler.
Dessa ansatser voro emellertid alldeles fruktlösa, då de missförhållanden, på
hvilka flyttningarne från landet voro symptom, alltjämt blefvo ännu värre. Icke ens
det oerhörda tryck, hvarmed statsabsolutismen hvilade på folket, var numera i stånd
att upprätthålla ordningen gentemot de förtviflande massorna. Sedan slutet af tredje
och början af fjärde århundradet rasade den agrariska revolutionen i Afrika och i
Gallien, och i femte århundradet sprider den sig till Spanien. Fria landtarbetare
och slafvar, koloner och förpaktare lemna plogen och beväpna sig för att taga blodig
hämnd på sina förtryckare. Det är formliga bondekrig, hvilka, liksom de
fruktansvärda, om jacqueriet erinrande bagauderna i Gallien, delvis öfver hufvud taget icke mer
kunde undertryckas. Hela provinser fylldes af beväpnade, som, om de på det ena
stället skingrats med våld, genast åter visade sig på ett annat och allestädes utbredde
ångest och förskräckelse bland den besuttna befolkningen.
Det hörer väl till ett af de allra betänkligaste symptomen på social ohälsa, när
till och med bonden, samhällets konservativaste element, förtvitlar om det bestående
och gör sig till omstörtningens banerförare. Om man mäter efter verkningarne,
så synes det knappt vara någon alltför stor öfverdrift, när Salvianus påstår, att den
åt staten öfverlåtna makten syntes vara till blott för plundrings skull och särskildt
för utplundring af de fattige. Det är därför icke förvånande, om icke blott den
sociala utan äfven den moraliska klyftan mellan fattig och rik alltjämt blef djupare.
Liksom de sociala banden löstes också de band, som bundo medborgaren vid
staten. Där staten icke längre tillfredsställde något ideal, där millioner af fattiga
bekymmersamt lefvande människor hade den känslan, att staten och de härskande
klasserna stodo utan deltagande inför deras elände, där kunde icke längre vara tal
om fosterlandskänsla. Däraf kom den skräckinjagande utbredningen af ett helt
och hållet fosterlandslöst tänkesätt i en tid, då riket knappast ännu kunde
upprätthållas genom den mest offervilliga patriotism. Barbarerna hade numera att frukta
endast den egendomsegande minoriteten. Den stora massan hade icke längre något
intresse af rikets bestånd. Det förhöll sig tvärtom. Den stora massan har
mångenstädes astundat germanernas seger, såsom t. ex. bagauderna, hvilka till och med
understödt inträngande främlingar. Salvianus berättar, att Galliens romerska befolkning
massvis afföll till barbarerna »för att hos barbarerna söka romersk humanitet,
emedan de icke längre kunde uthärda romarnes barbariska inhumanitet». Alldeles
liknande hör man från Spanien, att de där boende romerska medborgarne hellre ville
lefva bland goterna i armod än ännu längre fördraga den romerska skattebördan.
I berättelsen om en östromersk beskickning till hunnerkonungen Attilas hof (446)
omtalar greken Priscus en landsman, som han träffade där och som öppet tillstod
för honom, att han föredroge lifvet i hunnernas land framför lifvet i hemlandet,
emedan där den fattige ingen rätt kan finna mot den rike och staten utan skydd
och värn prisgifver de svage åt de starke.
Detta massornas tänkesätt delades också af deras andlige ledare. Där trons
intresse kom i betraktande, kompromissade de utan vidare med germanerna, i synnerhet
för kätteri förföljde, som numera blott genom barbarerna kunde rädda sin religion.
Så t. ex. hafva donatisterna (429) anslutit sig till de öfver Gallien och Spanien ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
