Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
lågland. Inom hi-,
storisk tid kommer
man emellertid
icke åt någon su-
nierisk folkvand-
ring. Och äfven
nästa väldiga folk-
våg, den, som be-
tecknas af semi-
ternas folkvand-
ring, ligger tills
vidare bortom den
historiska perio-
den, sa att äfven
om den har det
därför hittills icke
varit möjligt att
draga några fullt
säkra slutsatser.Se-
dan årtionden till-
Sumeriska typer från Telloh: Konung Ur-nina
OCh hans dignitärer. Originalet i Louvre i Paris.
baka ock särskildt
under de senare
åren har man velat
påstå att en annan
»folkreservoir»,
Arabien, skulle
vara semiternas
ursprungliga Jiem-
ort. Men de rent
filologiska grun-
der, som den jäm-
förande språk-
forskningen fram-
dragit till stod för
denna åsikt, liafva
aldrig bildaj en
sluten beviskedja.
Ej heller ar det ur
etnologisk, antro-
pologisk och geo-
grafisk synpunkt
sedt synnerligen antagligt, att ett sa talrikt folk, som ursemiterna böra hafva Varit,
uppstått på den arabiska halfön, som ar sa sparsamt utrustad med vattendrag.l De
måste nämligen före sina stora vandringar en längre tid hafva varit förenade iiill ett
helt, enligt hvad en mängd oafvisliga språkliga indicier utvisa. Om man nu erinrar sig
det i det föregående omnämnda sammanhang, som synes böra antagas mellan urs^miti-
skan å ena sidan och å andra sidan fornegyptiskan jämte därmed besläktade sj)råk,
sa kan det icke synas alltför djärft att ersätta denna hypotes om Arabien såsom
semiternas urhem med en annan, nyare, som kan i korthet uttryckas sa: semiterna och
egypternas förfäder hafva i förhistorisk tid utgjort en enda stor folkfamilj, som bebodde
en ansenlig del af Afrika. Redan där har skilsmässan mellan dem egt rum. Under vand-
ringar, som togo tiotals, ja, kanske hundratals ar i anspråk, trängde sedan ursemiterna
fram mot Asien. Hvilken väg de härvid hafva tagit, ar tills vidare omöjligt att afgöra.
Om man antager, att de kommit landvägen -alltså icke från Abessinien öfver Båb-el-
Mandeb utan via Egypten - skulle ursemiternas uppdelning i de särskilda, moln sig
afslutna semitiska folken hafva tillgått sa, att först kananeerna slagit sig ned p4 den
västasiatiska kuststräckan. Landet öster därom skulle sedan hafva tagits i besiktning
af de arameiska stammarne. Araberna skulle hafva begifvit sig åt sydöst. Allr^i sist
skulle de semitiska babylonierna hafva framträngt till sumerernas boningsort.
Den fornösterländska kultur, som uppstod i östra delen af Främre Asien s|åsom
slutresultat af alla idessa
vandringar, uppnäs i
betydelse - boHsedt
från den östasiatiska -
endast af Nildalens. Men
då Babyloniens invånare
redan genom sitt lands
naturliga läge voro mera
kallade att utöfva infly-
tande på sina grannfolk
an egypterna, sa l^unna
vi lämpligen lata var
framställning af j den
fornorientaliska k^iltur-
världen utgå från Eufrat-
och Tigrislanden.
Såradt lejon.
Assyrisk relief i British Museum i London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
