Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 1. Babylonien före Hammu-rabi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BABYLONIEN FÖRE HAMMU-RABI.
Assyrerna eröfra en fästning.
Relief i British Museum i London.
Den österländska forntidens politiska historia.
1. Babylonien fore Hammu-rabi.
All historia förutsätter skrifna dokument. Men skriftliga uppteckningar från den
orientaliska forntiden hafva efterlemnats endast af de folk, som voro bofasta. Att en större,
sammanhängande grupp af individer upphör med nomadlifvet, ar något, som i främsta
rummet betingas af geografiska förutsättningar, såsom terräng, vattendrag och klimat,
med ett ord af en trakts lämplighet som stadigvarande vistelseort. Härvid spelar
nästan alltid ett religiöst moment in. Hvarje plats, som utgör ett stadigvarande hemvist
for ett samhälle, uppfattas också som boning för en skyddande gudomlighet, den blir
ett kultcentrum. I motsats till nomadernas röfvartåg har de bofasta Stammarnes krig-
föring en sakral bakgrund. Att skydda helgedomen och att försvara eganderätten till
jorden ar samma sak. De med de religiösa handlingarne förknippade ceremonierna
göra ett särskildt prästestånd nödvändigt. Former for gudstjänstordningen uppstå
samtidigt med rättsnormer och med de första konstnärliga skapelserna. På grundval
ar gemensamhet i språk och religion uppstår en feodalt organiserad stat med en
prästfurste eller en konung i spetsen.
Babylonien har under det äldsta skedet af sin historia en hel rad sådana stater
att uppvisa. Den i kilskrifterna framträdande uppdelningen af landet i Sumer och
Akkad, d. v. s. Syd- och Nordbabylonien, har sannolikt sina orsaker i dessa smärre
staters historiska utveckling. Som de äldsta kultcentra inom dessa stater omtalas
de sumeriska städerna Kis, Lagas eller Sirpurla (den nuvarande ruinplatsen Telloh)
Gishu, Uruk (eller Erek), Ur, Isin och Larsam. Namn på konungar och präst-
furstar, som härskade öfver dessa städer, ar det ingen brist på i inskrifterna. Sa t. ex.
känner man bi. a. följande namn på härskare öfver Lagas i Sydbabylonien: Lugal-
sag-engur, Ur-nina, Eanna-tum, En-anna-tum I, En-temena, En-anna-tum II, Uru-kagina,
Lugalu-sum-gal, Ur-bau, Nammahni, Ur-ninsun, Gudea, Ur-ningirsu. Liknande, mer eller
mindre omfångsrika räckor af namn kunna äfven uppräknas för de öfriga städerna.
Emellertid ar de enstaka härskarnes ordningsföljd ingalunda öfverallt fastslagen. Hvad
som i går syntes mången såsom »vetenskapens säkra resultat» måste ofta redan i dag
förkastas såsom ohållbart. Äfven den ordning, i hvilken, enstaka kultcentra för längre
eller kortare tid utöfvade hegemonien öfver flere eller färre af de öfriga, ar svår att
bestämma. Nästan den enda källan ar nämligen här de titlar, som härskarne till-
lade sig. Därtill kommer, att vissa skenbart exakta tidsuppgifter, som härröra från
se^assyriska konungar, visat sig sa felaktiga, att det stundom kan vara fråga om misstag
på hela årtionden, ja, kanske århundraden. Detta gäller sålunda bi. a. också om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
