Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 1. Babylonien före Hammu-rabi - 2. Egypten intill Amenofis IV. - Babylonien och Assyrien intill Tiglatpileser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGYPTEN INTILL AMENOFIS IV. - BABYLONIEN OCH ASSYRIEN INTILL TIGLATPILESER I. 13
framställande solguden, som öfverlemnar lagen, och storkonungen, som tager emot den,
och paragraferna äro infattade i en ram af längre böner till denna gudomlighet.
Det ar ännu för tidigt att bedöma hela vidden af den betydelse i kulturhistoriskt
hänseende, som denna lagbok torde komma att få. Dess öfverensstämmelse i
detaljer med den »mosaiska» rätten kan icke bortresoneras, och dess tillämpning
under de följande seklerna kan studeras på ett flertal exempel. Men dessutom
pekar den systematiska form, hvari den babyloniska lagsamlingen ar affattad, med
säkerhet på en under generationer fortgående utveckling af rättsväsendet, hvars rötter
i sin ordning måste sökas i den sumeriska tiden. Detta rättsväsen växte upp och
frodades i samma jordmån, som äfven alstrat gudstjenstordningens former. Hvad som
hittills i den vägen blifvit bekant från Hammu-rabis tid visar, hvad det rent religiösa
innehållet beträffar, knappast något nämnvärdt framsteg utöfver de föreskrifter för
gudstjensten, som redan finnas i de på sumeriska affattade cylinderinskrifterna från
Gudeas tid. Däremot framträder under Hammu-rabis tidsålder en viss förskjutning af
de gamla formerna till följd af de politiska förhållandenas inverkan på statsreligionen.
Marduk (bibelns Merodak), Babylons stadsgud, har absorberat andFa lokalgudomlig-
heter och blifvit nationalgud. Omkring hans gestalt håller ett organiseradt babyloniskt
Panteon på att växa upp. Mer och mer träda i stället för gamla, folkliga guda-
gestalter sådana gudomligheter, som kunna åberopa statens erkännande. Under den
politiska historiens fortgång kan det inträffa, att dessa gudomligheters antal ökas eller
att deras karaktär förändras; de kunna förblekna och försjunka i glömska för att sa
kanhända i en senare framtid återigen lefva upp med nytt lif.
2. Egypten intill Amenofis IV. - Babylonien och Assyrien intill Tiglatpileser I.
Den nordbabyloniska dynasti, hvilken synes hafva nått sin höjdpunkt med Ham-
mu-rabi, innehade sin förhärskande maktställning ytterligare ungefär två århundraden
efter hans tid. Under denna tidrymd namna kilskriftskällorna for första gången
namnen på härskare öfver Assurs stad och område. Detta var ett nordbabyloniskt
centrum for den liknämnde gudens dyrkan; hans tempel lär hafva uppförts där af en
furste vid namn Us-pi-a, och stadsmuren skall hafva byggts af en härskare med namnet
Ki-ki-a. Att döma af dessa namn ar det icke osannolikt, att stadens och traktens äldsta
befolkning utgjordes af ett hettitiskt folkslag, de ofvan omtalade Mitanni. Assur
själft omnämnes af Hammu-rabi i hans lagsamling som en stad, åt hvilken han,
konungen, gifvit dess skyddsgudar tillbaka. I en militärisk order af samme härskare
talas äfven om en garnison på 240 man, som hade fått lemna Assurs område för
att förena sig med den annan truppafdelning. I likhet med den äfven af Ham-
mu-rabi omtalade staden Ninive måste alltså Assur redan på den första babyloniska
dynastiens tid hafva omfattat ett betydande stadsområde på högra Tigrisstranden mellan
öfre och nedre Sab. Åt dess utgräfning har under de senaste sju åren Deutsche
Orientgesellschaft egnat sig, och dess ledare hafva nedlagt mycket arbete därpå.
För öfrigt tyckes staden ännu på Hammu-rabis tid hafva stått i fullkomligt beroende
af Babylon. Huru dess prästfurstar lyckades blifva själfständiga, ar ännu icke kändt.
Dock torde som sannolikt få förutsättas, att den allmänna förskjutning af den poli-
tiska tyngdpunkten, som framträder vid den. första babyloniska dynastiens utgång,
blef af afgörande betydelse för utvecklingen af ett själfständigt assyriskt rike. Namn
på assyriska prästfurstar, såsom Hu-surna, Irisu och Ikunum, äro visserligen bekanta
redan från tiden för denna dynastis första framträdande. Men först med Samsi-
adad, son till Ismi-dagan, mot slutet af det 19:de århundradet f. Kr., börjar den långa
redan af härskare med konunganamn, hvilken sedan i nästan oafbruten följd fortsätter
ända till det assyriska rikets undergång. Babyloniens och Assyriens såväl politiska
som kulturella historia måste från och med denna tid betraktas i ett sammanhang.
I Babylonien lär enligt en uppgift i en konungalista efter den ofvan nämnda
första dynastien hafva uppstått en ny »dynasti» om elfva konungar, hvilken regerade om-
kring 350 ar och synes hafva härstammat från Sydbabyldnien, från landet vid Per-
siska viken. Emellertid ar den nämnda konungalistan bevisligen otillförlitlig, ty de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
