Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 2. Egypten intill Amenofis IV. - Babylonien och Assyrien intill Tiglatpileser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
senaste forskningarne hafva ostridigt ådagalagt, att den andra dynastien aldrig inne-
hade hegemonien öfver hela Babylonien, och att den, om också icke helt och hållet,
sa dock till en’ stor del, måste betraktas som samtidig med den första babyloniska
dynastien. Otvifvelaktigt voro redan i äldsta tider kuststräckorna vid Eufrats och
Tigris mynning bebodda af en kraftig och krigisk semitisk befolkning, som under
upprepade, långvariga strider synes hafva förstått att bevara sin själfständighet emot
sina grannar, elamiterna, och de norrut angränsande babylonierna. Längre fram hafva
dessa folk, som i inskrifterna uppträda under det gemensamma namnet Kaldu eller
kaldeer, icke blott under århundraden oroat Babylonien, utan slutligen under Nabo-
polassar tillskansat sig herraväldet där för en lång tid, - under det nybabyloniska
eller kaldeiska rikets tid.
Närmare upplysningar saknas angående denna s. k. »andra» dynastiens olika konungar.
Däremot flöda källorna rikligare för Kassu- eller kassitdynastien, som följde närmast
efter denna och väl i verkligheten också omedelbart efter den första dynastien. För
denna tid har man att tillgå uppgifter icke blott från Babylonien, utan äfven från
Assyrien och Egypten. Kassu ar benämningen på den forna icke-semitiska befolkning,
som bebodde de till Babylonien gränsande elamitisk-mediska områdena. Delta folk
tränger under förra hälften af 18:de århundradet f. Kr. in på babyloniskt område och
assimilerar sig fullständigt med de där befintliga semitiska stammarne. Äfven om
denna inkräktning icke torde hafva försiggått utan strider, sa tyckas dock de nya
folkelementen närmast haft en gynnsam inverkan på Babyloniens maktutveckling.
Sydstaterna förlora for lang tid sitt inflytande, sedan kassitiska furstar tillvällat sig
makten. Däremot har tydligen det uppåtsträfvande Assur begagnat sig af kassiternas
invandring for att skaffa sig erkännande i Västasien som en själfständig stat. Detta
framgår af en diplomatisk öfverenskommelse mellan Babylonien och Assyrien, som
finnes bevarad i den s. k. synkronistiska historien, hvilken innehåller uppgifter angå-
ende bilagda gränstvister mellan de båda landen, familjeförbindelser mellan deras
furstar och andra viktiga historiska händelser från omkring 1500 f. Kr. Ungefär
samtidigt med .Assyrien tycks för öfrigt äfven väster om Babylonien, omkring Taurus,
det ofvan omtalade hettiska folket jämte det därmed närbesläktade (och troligen rent
af till hettiterna hörande) icke-semitiska Mitannifolket hafva tagit en betydande del
i Främre Asiens politiska historia.
Hufvudkäliorna för denna historia utgöras, utom af några smärre stämplade tegel-
stenar och en längre inskrift från konung Agums (eller Agum-kakrimes), en af de
äldre kassitiska härskarnes, regering, af de s. k. Amarnataflorna. Dessa föra oss till
Egypten, hvars äldsta historia här skall i korthet meddelas.
Vid en jämförelse mellan Babyloniens och Egyptens äldsta historia framträda
åtskilliga i ögonen fallande likheter. I båda landen förmår den arkeologiska forsk-
ningen icke tränga längre tillbaka an till ett ganska framskridet kulturstadium, som
i Sumer och Akkad liksom i Nildalen visar tydliga spår af att hafva utvecklats själf-
ständigt. I bada landen synes odlingen redan i äldsta kända tid befinna sig på
en relativ höjdpunkt, som det måste hafva tagit många föregående århundradens
arbete att uppnå. Från båda landen föreligga skriftliga urkunder, som man lyckats
tolka och som kunna göra anspråk på att betraktas som autentiska. Båda staterna,
den babyloniska och den egyptiska, hafva tydligen uppstått ur föreningen af ett antal
länsfurstendömen, som uppstått kring de viktigaste kultcentra, hvilka åter betingats
af särskildt gynnsamma bosättningsförhållanden. Nilfloden var af samma betydelse
för Egypten som Eufrat och Tigris för Främre Asien. Däremot befinner sig historikern
såtillvida i ett olika läge, när det gäller att använda de båda landens källmaterial, som det
åtminstone på utgräfningarnes nuvarande ståndpunkt förefaller, som om en planmässig
och sammanhängande uppteckning af historiska händelser skulle tidigare och i större
utsträckning hafva förekommit i Babylonien an i Nildalen. Först från Ramessidernas
tid vinnas nämligen, sa vidt vi för närvarande hafva oss bekant, ordentliga listor öfver
egyptiska konungar. Af äldre urkunder innehållande annalistiska anteckningar hafva vi
hittills blott ett enda fragment att tillgå: den s. k. stenkrönikan i Palermo. Det ar under
sådana omständigheter förklarligt, att egyptologerna, då de sökte bilda sig en föreställ-
ning om den egyptiska historiens allmänna grunddrag, måste taga sin tillflykt till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
