Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 2. Egypten intill Amenofis IV. - Babylonien och Assyrien intill Tiglatpileser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGYPTEN INTILL AMENOFIS IV. - BABYLONIEN OCH ASSYRIEN INTILL TIGLATPILESER I.
17
de nya härskarnes residens. Ända till öfre Egypten utsträckte de byteslystna semiterna
sina eröfringståg, som tyckas hafva hejdats först framför Tebe. I själfva Tebe
lyckades emellertid, om källorna icke bedraga, de inhemska, där residerande egyp-
tiska furstarne bevara sin Oafhängighet af de semitiska eröfrarne under hela inva-
sionsperioden. Och för resten synas dessa asiater, som nu öfversvämmade Nildalen,
i likhet med kassiterna i Babylonien hafva förstått att hastigt och varaktigt anpassa sig
efter den gamla kultur, som de funno före sig i Egypten, och lefva sig in i den.
Kulturutvecklingen tyckes icke hafva på något allvarligare satt af brutits eller hämmats
genom dem. Icke ens de egendomliga egyptiska gudstjenstformerna fingo lemna
plats för de nya
härskarnes kulter.
Men det djupa
hat, som egypter-
na naturligen hade
fattat mot de främ-
mande inkräktar-
ne, slocknade al-
drig hos de inhem-
ska furstesläkter-
na. I Tebe upp-
blossade detta hat
till en klar låga,
som underblåstes
af patriotism och
härsklystnad. Där-
ifrån fortplantade
sig frihetsrörelsen,
som hade till mål
att fördrifva ut-
ländingarne, öfver
hela landet. Hyk-
sos trängdes allt
längre tillbaka i
det östra Deltalan-
det, och under
Amosis (vid öfver-
gången från det
17:de till det I6:de
århundradet) be-
lägrades och eröf-
rades slutligen de-
ras befästade huf-
vudstad Avaris.
Med denna asiater-
nas fördrifning och
deras förföljande
Konung Chefren af Egypten
(Gamla riket, 4:de dynastien).
Originalet i Kairo-museet. Efter v. Bissing, Denkmäler
ägyptischer Skulptur, F. Bruckmann A.-G., Munchen.
anda långt in i
Sydpalestina samt
med återeröfran-
det af det under
deras välde förlo-
rade Nubien inbröt
för Egypten en ny
period af maktut-
veckling. Det ar
nu, under härskar-
ne af den aderton-
de dynastien, som
faraonernas rike
nådde sin högsta
blomstring.
Dessa konungar
visade i sin yttre
politik, att de tagit
lärdom af före-
trädarnes bittra
erfarenheter. Från
att endast försva-
ra sig emot de
asiatiska eröfrarne
gingoAmosis’ mäk-
tiga efterträdare,
en Amenofis I, en
Tutmosis I och en
Tutmosis III ge-
nast öfver till of-
fensiven. Nya upp-
ror vid rikets södra
gräns gåfvo här-
skarne närmast en
efterlängtad anled-
ning att kraftigt
ingripa i Nubiens
förvaltningsförhållanden och att slutligen förvandla det rika landet till en egyptisk provins
under egen guvernör och med ordnad förvaltning, hvilken sträckte sig söderut ända
till ön Tombas vid Nilen tredje katarakt. Äfven kuststräckan vid Röda Hafvet, det på
dolda skatter rika »rökelselandet)) Funt, med hvilket man hade haft handelsför-
bindelser redan under Mellersta rikets tid, gjordes nu skattskyldigt under Egypten.
Därjämte sökte man med vapenmakt skydda rikets gränser i väster mot de vilda, från
den libyska öknen framträngande nomadstammarne. Men som det förnämsta målet
för sin yttre politik betraktade de mäktiga faraonerna eröfringen af Främre Asiens
land, samma områden, hvarifrån »pesten», d. v. s. Hyksoskonungarne, fordom hade
inträngt i Nildalen och frånryckt dem deras fäderneärfda jord. Redan Amosis hade
Världshistoria III. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
