Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den egyptiska kulturen i det Gamla riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EGYPTISKA KULTUREN I DET GAMLA RIKET.
71
ar magiern och trollkarlen en oumbärlig och inflytelserik personlighet. Hans be-
svärjelser med deras ur gudasagan hemtade hänsyftningar, likasom öfver hufvud
anropandet af gudomliga namn och titlar, bruket af mäktiga och hemlighetsfulla
ord (s. k. voces mystica*) och förfärdigandet af amuletter af trä eller sten, hvilka
man föreställde sig/att själfva gudarne icke kunde undvara, - allt detta var viktiga
beståndsdelar i en pseudo-vetenskap, som tidigt nådde en rik utveckling i Egypten.
Religion, mytologi och kult träda i Egypten liksom i det äldsta Babylonien oss
till mötes som ett färdigt helt. Icke blott de målade eller skulpterade framställning-
arne med religiösa motiv,
utan äfven den från dem
oskiljaktiga religionen själf
te sig för den, som söker
följa utvecklingen tillbaka
upp till den förhistoriska
tiden, som redan afslutade
och fixerade storheter.
Egypternas afgjordt poly-
teistiska gudsdyrkan fram-
träder rent af redan i
Gamla riket som en ut-
präglad statsreligion med
konungen som öfverste-
präst i spetsen för den
troende församlingen. Hvad
man lägger särskildt märke
till ar det starka fram-
häfvandet af solkulten i
motsats till mån- och stjärn-
kulten samt det nära sam-
band, i hvilket de gudom-
liga krafterna tänkas stå
med djuren* Gamla vege-
tations- och skördegudar
hafva antagligen hållit sig
längre vid lif i Nildalen
an i Babylonien. I båda
landen uppträda emellertid
också de med öfvergången
till fast bosättning oskilj-
aktigt förbundna stads-
gudomligheterna. Deras
maktområden utvidgas el-
ler inskränkas, en eller
annan stadsgud öfvergår
till landskapsgud eller
vandrar från ett stadsom-
råde till ett annat, en eller
annan lokalkult växer allt-
mer i makt och inflytante, emedan dess ursprungliga område får en ökad politisk
betydelse. I båda landen händer det, att vissa sidoordnade gudars gestalter alldeles
blekna bort inför den särskilda och öfvervägande dyrkan, som egnas deras mäk-
tigare dubbelgångare. I bada landen uppträda äfven dualistiska och trialistiska
gudaförbindelser, utgående från komplementära naturföreteelser (sådana som man
och kvinna) eller från hvarjehanda mytbildningar. Under tidernas lopp gåfvo dessa
i sin tur upphof till ännu mer sammansatta, månggestaltade gudakombinationer
eller tillspetsade sig till abstrakta och artificiella gudomsbegrepp, såsom fallet t. ex.
ar i den egyptiska föreställningen om Mat, sanningens gudinna. Den nyssnämnda
Isis, Osiris och Horus.
Relief i Louvre-museet i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
