Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den egyptiska kulturen i Mellersta riket och Nya riket. - Den äldsta kananeiska kulturen. - Den s. k. Amarnatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EGYPTISKA KULTUREN I MELLERSTA O. NYA RIKET. - DEN ÄLDSTA KANANEISKA KULTUREN. 79
Syriska beduiner i Egypten.
Väggmålning i en graf i Reni Hasan.
gudstjenstsformer, sa långt de syntes förenliga med deras egen religionsöfning. En
inskrift omtalar till och med, att ett tempel blifvit uppbyggdt af en Hyksosfurste,
sa att äfven den gamla konsten fortlefde tydligen under det nya väldet. Man kan
därför utan vidare taga för gifvet, att det vid denna tid snarare var Västasien, som
drog nytta af den egyptiska kulturen, an denna, som undergick någon väsentlig för-
ändring till följd af Hyksosinvasionen.
Visserligen bära äfven de vid den syriska Medelhafskusten belägna arkeologiska
fyndorterna, hvilka vi lära känna omkring det andra årtusendets midt, vittne om att
deras invånares kultur icke bör underskattas. Man brukar nu för tiden sammanfatta
denna kultur under det gemensamma namnet den kananeiska eller feniciska kul-
turen. Hvar man har att söka dess rötter, ar ännu icke utredt. Att döma af en
del nyligen gjorda fynd från Mykene, ligger det nara till hands att antaga ett
sammanhang med den egeiska kulturkretsen. Man skulle i sa fall också få en naturlig
förklaring till den roll, som spelats af filistéerna, hvilka jämte de dem närstående
folken tyckas tillhöra den kretensiska kulturkretsen. I enlighet härmed skulle den s. k.
»kananeiska» kulturen troligtvis kunna betecknas som en kombination af inhemska
och fenicisk-egeiska element. Emellertid kan man icke strängt hålla isär denna
kultur från den, som framträder i det angränsande syriska berglandet, hvilket österut
öfvergår i den stora, ända till stranden af Eufrat fortsättande steppen, och som, sa
långt tillbaka de historiska urkunderna sträcka sig, varit befolkadt af arameiska
stammar. Att hela detta område mottagit direkta påverkningar från den forn-
babyloniska kulturen, ar redan från geografisk synpunkt ytterst sannolikt och
betygas dessutom genom kilskrifterna, i hvilka hela »Västlandet» brukar samman-
fattas under namnet Amurru. Man torde med säkerhet kunna antaga, att redan
Gudea lät hemta cedrar från det bergiga landet i väster, och om man får tro Ham-
mu-rabis uppgifter i hans inskrifter, sa har redan på hans tid en del af detta område
erkänt babylonisk öfverhöghet och måhända till och med för en tid förvaltats af en
babylonisk furste i egenskap af ståthållare. En kulturell växelverkan mellan de
kananeiska och arameiska stammarne ar vidare sa mycket rimligare, som inom båda
grupperna de hittills kända dialekterna i språkligt hänseende voro på det närmaste
besläktade med hvarandra och rasgemenskapen alltid visat sig vara en passerbar
brygga till politisk sammanslutning. Dessutom utgjorde landet Amurru i icke blott
geografiskt utan äfven kulturellt hänseende den gifna föreningslänken mellan
Babylonien och Egypten.
Ur de sparsamt förekommande äldre egyptiska källorna få vi egentligen blott
veta, att faraonerna stundom hade syriska flickor bland sina slafvinnor, att det
högt värderade syriska virket fann vägen öfver Fenicien äfven till Nilens stränder,
och att äfven vissa andra produkter, såsom det ännu i klassisk tid prisade syriska
vinet äfvensom syriskt bakverk, importerades till Egypten. Äfven den syriska dräkten
ar oss bekant från de egyptiska minnesmärkena. Med långt hår och skägg fram-
ställdes asiaterna, iklädda långa, med ärmar försedda, åtsittande mörka dräkter,
som pryddes af brokiga broderier. Men det viktigaste, som fenicer och syrer in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
