Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Omajjaderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMAJJADERNA.
175
Det inre af moskeen Sidi Okba i Kairawän.
Efter Monuments historiques de la Tunisie.
förfogande, anslutit sig till honom. Tillsammans med honom drog Merwan mot
Damaskus. I Merdj Rähit mötte dem kaisiterna men blefvo slagna, och sålunda
kunde Merwan i augusti 684 låta hylla sig äfven i Damaskus. Men denna seger
vid Merdj Rähit, som återställde Omajjadernas makt, upptände tillika genom de
blodsfejder mellan Kais och Kelb, som däraf blefvo en följd, först riktigt dessa
båda stammars hat till hvarandra och skakade därmed själfva grundvalarne för
denna makt.
Icke heller Merwan fick någon lång regering. Han dog redan den 7 maj 685,
enligt hvad som berättas, strypt af Jesids änka, emedan han återtagit det löfte han förut
gifvit hennes son om tronföljden. Hans son Abd el-melik måste först tillkämpa sig
sitt arf. I själfva Syrien trotsade honom fortfarande vid Eufrat Sufar, Kais’ anförare,
under det att alla de andra provinserna höllo sig till Ibn es-Subeir.
Under två ar var Abd el-melik sysselsatt med att skydda Nordsyrien mot byzanti-
nernas infall. Sedan vände han sig mot Irak, som Abdallah ibn es-Subeirs broder
Musab förvaltade i egenskap af dennes ståthållare. Ar 691 slog han denne vid
Katholicusklostret, understödd genom ett förräderi af de alltid opålitliga kufierna.
Dessa voro vid denna tid särskildt förbittrade, emedan Musab med hänsynslös
kraft hade nedslagit den schiitiske revolutionären Muktärs uppror. Därpå skickade
han Haddjädj ibn Jusuf till Hidjäs for att angripa motkalifen själf. Han inneslöt
honom i Mekka och besköt staden utan att bry sig om dess helgd. Sa småningom
öfvergafs Ibn es-Subeir af de sina, till och med af sina egna söner. Han själf var
for stolt att underkasta sig och sökte döden vid ett utfall den 18 september 692.
Därmed var inbördeskriget slut. Men fejderna mellan stammarne på de syriska!
och mesopotamiska stepperna fortforo alltjämt och gjorde ej sällan landet osäkert/
ända till hufvudstadens portar.
Sedan Abd el-melik blifvit af med sin rival, upptog han genast åter kriget mot
grekerna, som hvilat omkring 15 ar. I nära sammanhang med fientligheternas åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
