Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kalifatets förfall. Uppkomsten af mindre dynastier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
Redan efter en fyraårig regering förlorade han emellertid sin makt, som visser-
ligen redan förut icke var stort mer an en skugga, till följd af en partistrid mellan
de turkiska generalerna. Buga, som han hade att tacka för tronen, måste till-
sammans med honom fly for hans motståndare till Bagdad, och i Samarra upphöjdes
Mutass till kalif. Den tahiridiske ståthållaren af Korasan, Muhammed, sökte först
undsätta Mustaln, som belägrades i Bagdad, men öfvergick sedan efter en tvist med
Buga till motståndarne. På sa sätt tvangs MustaTn, som icke längre kunde hålla
sig i Bagdad, att afsäga sig tronen.
Oaktadt Mutass hade turkarne att tacka för kalifatet, sökte han likväl skapa en
motvikt mot dem genom att förstärka sin afrikanska lifvakt. Likväl blef han efter
tre ar afsatt och mördad af turkarne, då han ej kunde tillfredsställa deras anspråk
på högre sold (juli 869). Han efterträddes af Wätiks son, Muhammed el-Muhtadi-
billäh. Denne sökte förgäfves undgå sina företrädares öde, i det han inskränkte
.omkostnaderna för hof hållningen for att få medel att tillfredsställa de finansiella
krafven. Innan han regerat ett ar, föll lian i striden mot Bugas son Musa.
Huru svag centralregeringen redan vid denna tid hade blifvit till följd af pretorian-
väldet och de oupphörliga tronskiftena, framgår däraf, att en röfvarstat af förrymda
slafvar hade kunnat bildas midt i dess åsyn och nästan framför hufvudstadens portar.
Denna slafhord var sedan i åratal hela Babyloniens skräck. I närheten af Basra
funnos stora saltlager, som för basritiska entreprenörers räkning bearbetades af skaror
af östafrikanska negerslafvar. Bland dem uppträdde nu en perser, Ali ibn Muhammed,
och uppmanade dem till strid mot sina exploatörer. Han utgaf sig för att vara en
afkomling af Ali och Fätima, och det ar möjligt, att han verkligen tillhörde denna
redan då oerhördt utbredda släkt. Hvad han förkunnade var emellertid ingalunda
ett genomfördt socialt reformprogram utan han lofvade blott dessa förtryckte, att deras
ställning skulle förbättras, och att frihet och rikedom skulle kunna tillfalla äfven
slafvar. Han åberopade sig ej heller på sin familjs anspråk utan bekände sig tvärtom
till karidjiternas lära, som förnekade alla på ras och härstamning grundade företrädes-
rättigheter och därigenom var särskildt egnad att tilltala hans anhängare. Den 10
september 869 hade han först framträdt, och kort därpå behärskade han redan Basras
omgifningar. De härar man skickade mot honom från Bagdad, slog han gång på gång med
sa mycket större lätthet, som de svarta legoknektarne vanligen öfvergingo till honom.
Ej heller Basras invånare, som den 23 oktober 869 själfva ryckte ut mot honom,
kunde hålla stånd mot hans skarors vilda tapperhet. I centrum af hans genom tall ösa
kanaler och träsk lätt försvarbara område uppstod snart en ny stad, Mukiära, »den
utvalda». Denna bestod naturligtvis endast af enkla hyddor af soltorkadt tegel, men
den riktades snart med ett ofantligt byte. Rebellen behärskade inom kort Tigris anda
ned till dess mynning och vände sig därefter mot Kusistän.
Emellertid hade en förändring till det bättre inträdt i hufvudstaden. Den nye
kalifen el-Mutamid-billäh gjorde sin kraftige broder el-Muwaffak-billäh till riksföre-
ståndare. Sa snart denne tryggat sin ställning i Samarra, skickade han sommaren
871 en här mot negrerna. Trots en del framgångar i början förmådde den dock
icke göra dem något större afbräck. Till och med beduinstammarne i trakten anslöto
sig redan till upprorsmännen. Den 7 september 871 lyckades de öfverrumpla Basra
midt under fredagsbönen. Den rika staden plundrades och antändes, och invånarne
mördades. Enligt lägsta beräkning förlorade härvid 300,000 människor lifvet. Mu-
waffak själf drog i april 872 i fait mot rebellerna men blef slagen. Emellertid hotades
riket i öster af en ny fara, som tvang Muwaffak att för en tid lemna negrerna i fred.
I det svårtillgängliga berglandet Sistan i östra Iran hade de annars nästan öfverallt
tillbakaträngda karidjiterna länge bibehållit sig, fastän de småningom nedsjunkit till
blotta röfvare. Slutligen grep befolkningen till vapen för att försvara sig mot dem.
Anföraren för en skara frivillige, som skulle bekämpa dem, lyckades sa bemäktiga
sig provinsens hufvudstad, och förjaga den af Koräsäns tahiridiska ståthållare insatte
underprefekten. Bland define friskareanförares underbefälhafvare befann sig den förre
kopparslagaren (saffar, hvaraf benämningen SafFariderna för hans afkomlingar) Jakub
ibn Leit. Håns tapperhet gaf honom ett sådant försteg, att hans förre anförare
snart lemnade befälet helt och hållet i hans hand och själf efter att först hafva gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
