Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kalifatets förfall. Uppkomsten af mindre dynastier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALIFATETS FÖRFALL. UPPKOMSTEN AF MINDRE DYNASTIER. 199
en pilgrimsfärd till Mekka slog sig ned i Bagdad. Sa småningom gjorde sig Jakub
till emir öfver hela provinsen, om hvilken han gjorde sig mycket förtjent genom
röfvarväsendets utrotande. Ungefär sju ar därefter, ar 867, angrep han redan Tahiri-
dernas sydligaste poster i Herät. Kalifens gunst sökte han vinna genom rika skäpker
af bytet. Huru obetydlig centralregeringens makt i dessa land numera var, framgår
däraf, att den på hans begäran beredvilligt förlänade honom grannprovinsen Kermän
men samtidigt äfven skänkte bort den till Fars’ ståthållare, Ali ibn Husera. Denne
sökte hinna besätta landet fore Jakub, men hans fältherre besegrades och tillfånga-
togs af denne. Nu ryckte Jakub fram mot Ali själf, slog honom den 26 april 869
och intog hans hufvudstad Schiräs. Själfva Färs lyckades han visserligen icke be-
hålla, men han vände sig i stället med ny kraft mot öster, där han genom att utbreda
islam i Afganistan förvärfvade sig rykte som troskämpe. Äfven åt norr utbredde han
sin makt, och kalifen själf belånade honom med Balk.
Emellertid hade Tahiridernas makt i deras stamland Korasan redan blifvit sa
försvagad, att Jakub med tillhjälp af några förrädiska koräsäniska stormän i augusti
873 kunde intaga deras hufvudstad nästan utan strid. Kalifens befallning att genast
utrymma provinsen hade ingen verkan på honom. I stället vände han sig nu mot
Tabaristän vid Kaspiska hafvets södra strand, hvars härskare hade tagit den flyktande
tahiridiske emiren under sitt beskydd. Ehuru han äfven här hade framgång i början,
såg han sig likväl snart nödsakad att återtaga till följd af de svåra terrängförhållandena.
Under sommaren 875 vände han sig åter mot Färs, gjorde sig utan svårighet till
landets herre och drog därefter västerut genom Kusistän. Till följd af denna hotande
demonstration lät regeringen i Bagdad, som samtidigt var upptagen af negrerna, förmå
sig att tillsända honom den fullmakt på Korasan med biland och Färs, som hittills
enständigt förvägrats honom. Men detta kunde nu icke längre förmå honom att
stanna, utan han fortsatte sin marsch mot Bagdad. Ungefär 12 mil nedanför denna
stad mötte honom riksföreståndaren Muwaffak med en betydande här. Här led Jakub
den 8 april 876 det första svåra nederlaget i sitt lif. Dock vågade Muwaffak icke
förfölja honom, då han drog sig tillbaka till Babyloniens gräns. Ett förbund, som
nu erbjöds Jakub af negerfursten, afslog han stolt. Muwaffak inledde ännu en gång
underhandlingar med honom, men innan dessa hunno afslutas, dog Jakub den 5 juni
879 i Gundeschäpur.
Hans verk fortsattes af hans broder Amr, en f. d. åsnedrifvare och murare, men
redan länge känd som en tapper härförare. Med denne slöt Muwaffak genast ett
fördrag, som tillförsäkrade honom hans broders eröfringar och därjämte gaf honom
den nominella värdigheten af militärguvernör i Bagdad, som Tahiriderna förr hade
beklädt. Men under tiden reste sig i Korasan en gammal vapenbroder till Jakub,
en viss Kodjastäni, slog Amr, som genast skyndade hem för att mota honom, den
7 juli 880 och bemäktigade sig hufvudstaden Naischäpur. Amr måste tills vidare öfver-
lemna landet åt honom och draga sig tillbaka till stamlandet Sistan. Två ar senare
mördades Kodjastäni, och nu lyckades Amr åter göra sig till herre öfver Korasan.
Den hotande hållning Jakub intagit mot Bagdad hade kommit negrerna till godo.
Dessa eröfrade under tiden icke blott den viktiga staden Wäsit i Babylonien utan
fattade äfven fast fot i Kusistän. Sedan Muwaffak ej längre var upptagen på den
östra fronten, upptog han försiktigt men energiskt striden med upprorsmännen. För
att blifva i stånd till ett angrepp mot deras från alla sidor af kanaler omgifna stad
måste han bygga särskilda skepp. Striden öppnades af Muwaffaks son Abu ’1-Abbäs
(sedermera kalif under namnet Mutadid). Han nöjde sig till en början med smärre
framgångar och arbetade i tysthet på att förmå officerarne och i synnerhet de gemene
inom den fientliga hären att öfvergifva sina fanor. Först ett ar senare infann sig
Muwaffak själf på krigsskådeplatsen men vände sig efter att hafva intagit den af negrerna
uppförda staden Manlja först till Kusistän för att rensa detta land från deras skaror.
Under varen 881 kringrändes sedan själfva deras hufvudstad Muktära, och en särskild
lägerstad, Muwaffaklja, uppbyggdes midt emot denna på andra sidan Tigris. Redan
lyckades regeringstrupperna vid flere tillfällen tränga in i den fientliga staden. Men
först i juli 883 vågade Muwaffak det afgörande angreppet, sedan hans här förstärkts
med en hjälpkår under Lulu, en f. d. underprefekt under ståthållaren af Egypten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
