Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- -Islam i 19: de århundradet
- 15. Det osmanska riket och Egypten i 19:de och 20:de århundradena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Motiv från ett fönster i Kairo.
15. Det osmanska riket och Egypten i 19:de och 20:de århundradena.
Vid slutet af adertonde och början af nittonde århundradet befann sig det osmanska
riket, som dock fortfarande ville gälla såsom islams förhärskande makt, i djupt förfall.
Dess grannar i norr, Österrike och Ryssland, hade redan vid åtskilliga tillfällen från-
tagit det värdefulla besittningar, och i Asien hade tsarens rike genom konung Heraklii
af Georgien abdikation (1784) trängt fram och blifvit dess närmaste granne. Syrien
och Egypten voro nästan oberoende under. Djessär Pascha och Mamlukerna. Bland
räja-folken i Europa förmärktes öfverallt sträfvan efter själfständighet. Krigsväsendet
var fullkomligt förfallet, då de institutioner, hvarpå dess storhet en gång berodde,
för länge sedan öfverlefvat sig själfva.
Rikets inre politik karakteriserades därför, bortsedt från några reaktionära bakslag,
af hvarjehanda reformsträfvanden. Man ville skaffa riket de inrättningar, på hvilka de
europeiska folkens öfverlägsenhet tycktes bero, och trodde detta vara möjligt att utföra
utan att antasta dess innersta väsen. Med hären, som ju utgjorde hela statens grundval,
började reformarbetet. Här gällde det att ersätta de till en formlig skräck för hufvud-
staden sedan länge urartade janitscharerna med en ny, verkligt dugande trupp.
Sultan Selim III, som hade bestigit tronen ar 1789, gjorde redan ett försök att skaffa sig
en ny härsmakt. Då vid denna tid den franska diplomatien utöfvade det tongifvande
inflytandet vid hans hof, tog han franska inrättningar till förebild. Men innan den
nya truppen hunnit blifva tillräckligt utbildad, gjorde janitscharerna en sammansvärjning
med de vid Bosporen belägna slottens garnisoner, genom hvilken sultanen ar 1807
drabbades af samma öde som hans förfader Osmän II.
Efter en knappt ettårig regering blef hans kusin Mustafa IV, som naturligtvis
helt och hållet stödde sig på härens reaktionära element, störtad af Rustjuks ståthållare
Mustafa Bairaktär och ersatt med sin broder Mahmud II. Men Bairaktär måste
snart vika för den fortfarande öfvermäktiga reaktionen, och äfven Mahmud tvangs till
följd af motgångar i den yttre politiken att tills vidare skjuta i bakgrunden de reform-
planer, som längre fram skulle göra honom till det moderna Turkiets grundare. I
ett krig med Ryssland förlorade han Nikopoli, Silistria och Rustjuk, och endast
genom den fara, som hotade honom från Napoleons sida, lat tsaren forma sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0296.html
