- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
289

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Det osmanska riket och Egypten i 19:de och 20:de århundradena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET OSMANSKA RIKET OCH EGYPTEN I 19:DE OCH 20:DE ÅRHUNDRADENA.

289

inrycka i Donaufurstendömena - icke för att börja krig utan för att tillförsäkra sig
en pant för återställandet af de kränkta rättigheterna. En vecka därefter gingo de
ryska trupperna öfver Prut. I Stambul vaknade genast på nytt den gamla krigar-
andan. Sedan ett medlingsförsök från stormakternas sida misslyckats, löpte en
fransk och en engelsk eskader in i Marmarasjön, entusiastiskt hälsade som bunds-
förvanter af den muhammedanska befolkningen. Den 4 oktober förklarade Porten
Ryssland krig, och 14 dagar senare gingo dess trupper under Omar Pascha öfver Donau,
men tvungos visserligen
inom kort till återtåg. Äfven
i Transkaukasien intogo
turkarne först en fästning
vid Svarta hafvet men
måste därpå draga sig till-
baka till Kars, det turkiska
Armeniens förnämsta fäst-
ning. Västmakterna sökte
alltjämt medla och läto
sina flottor inlöpa i Svarta
hafvet först då ryssarne i
grund tillintetgjort en tur-
kisk eskader på Sinopes
redd. På våren 1854 gjorde
ryssarne en ny anfallsstöt
öfver Donau men hejdades
af fästningen Silistria. Då
nu emellertid äfven Preus-
sen och Österrike fordrade,
att Donaufurstendömena
skulle utrymmas, och kej-
sarstaten redan samman-
drog trupper vid den ga-
liziska gränsen, gaf Ryss-
land efter. Under tiden
hade äfven västmakterna
transporterat landtrupper
till Stambul och angrepo
i september Ryssland på
Krim. Den 20 sept. ledo
ryssarne ett svårt nederlag
vid floden Alma. Dock
höll fästningen Sevastopol
stånd anda till den 8 sept.
1855. I Kaukasien åter
hade ryssarne öfvertaget,
ehuru deras muhamme-
danska undersåtar, lesgier-
na under Schamyl samt
abkaserna och tjerkesserna, reste sig mot dem. Den 28 november 1855 föll Kars
efter en längre belägring i deras händer.

För att för framtiden trygga freden, hvarom man redan börjat underhandla, och
fråntaga Ryssland hvarje vidare förevändning till inblandning i det osmanska rikets
inre angelägenheter yrkade västmakterna i Stambul på nya reformer. Under deras
påtryckning utfärdades i januari 1856 ett andra reformedikt, den s. k. hatt-i-humajun.
Däri bekräftadejsultanen först de rättigheter, som tillerkänts hans undersåtar genom hatt-
i-scherlf-i-Gulhane. Räjanationernas världsliga angelägenheter skulle icke längre som
hittills skötas af prästerna allena utan af ett af dem själfva valdt råd, bestående af
både präster och lekmän. De i kanslispråket hittills brukliga föraktliga benämning-

Världshistoria III. 37

Turkiskt kvitto på hufvudskatten (utställdt åt en kristen
Undersåte). Efter en afbildning i Papyrus Erzherzog Rainer, Wien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free