Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 17. Sudan
- 18. Nordafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vy af Tanger.
Efter fotografi.
höll hufvudfästningen fortfarande stånd. Gentil afvaktade nu ankomsten af två nya
expeditioner från väster och norr. Norrifrån hade major Lamy framträngt genom
Sahara och insatt en ny sultan i Bornu. Sedan han i Sarideltat hade förenat sig
med Gentil, kom det den 22 april 1900 till ett afgörande slag, som slutade med
en dyrköpt seger för fransmännen. Räbeh själf stupade. Den l maj besattes hans
hufvudstad Dikoa. Hans son Fadl-allah, som hade flytt till Benue på det engelska
området, lyckades visserligen ännu en gång bemäktiga sig Dikoa, men blef kort därpå
slagen på nytt och föll i striden. Genom fördragen af den 15 nov. 1893 och 15 mars
1894 delades landen vid Tsadsjön mellan Frankrike, England och Tyskland.
18. Nordafrika.
I Nordafrika, i Tripolis, Tunis och Alger, sutto, sedan osmanerna under 1500-
talet eröfrat dessa land, provinsståthållare med titlarne dej och bej. Dessa voro
ännu mera oberoende af centralregeringen i Stambul an Egyptens och Syriens
paschor, då sultanen sedan det sjuttonde århundradet icke längre förfogade öfver någon
egen flotta af betydenhet. Sommaren 1835 hände det sig emellertid, när den dåvarande
bejen af Tripolis dog, att ståthållarskapet efter honom åtråddes af två täflande släktingar,
af hvilka den ene stödde sig på franskt, den andre på engelskt inflytande. I denna
konflikt vädjade bada till Portens skiljedom, och sultanen grep med glädje tillfället
att få göra sin myndighet gällande på den förlorade positionen. Porten sände så-
lunda en flottafdelning till Tripolis och utnämnde Frankrikes skyddsling till ståt-
hållare. Då denne begaf sig till Stambul för att personligen mottaga investituren, blef
han emellertid kvarhållen som statsfånge. I hans ställe kom Mehemmed Rauf Pascha
som ståthållare till Tripolis, men nu utbröt under den andre pretendentens ledning ett
uppror, mot hvilket paschan endast med möda kunde försvara sig i Tripolis’ citadell.
Först då i april 1836 storamiralen Tähyr med en eskader skyndat till hans hjälp,
kunde man tänka på att äfven återställa det turkiska väldet i inlandet. Då följande
ar den kloke Hasan Pascha öfvertog förvaltningen, gingo äfven de i de otillgängliga
bergstrakterna huserande berberna in på att åtminstone till namnet erkänna sulta-
nens öfverhöghet.
Bejerna af Tunis och dejerna af Alger hade ända till 1800-talets början liksom
härskarne i Marokko ifrigt bedrifvit sjöröfveri, som för öfrigt, då det riktades
mot de kristne, ansågs som ett förtjenstfullt religionskrig. De kristna staterna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0327.html
