Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Nordafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
aldrig kunnat samla sig till ett gemensamt uppträdande mot dem utan föredrogo,
att hvar och en för sig genom tributbetalningar köpa sig trygghet for sin
skeppsfart. Frankrike hade mot slutet af 1700-talet till och med trädt i
vänskapligt förhållande till dejen i Alger. Då Bonaparte företog sina rustningar för
expeditionen till Egypten, understöddes han af dejen med sädesleveranser. Man
kunde emellertid icke enas om betalningen därför. Två judar Busnah och Bekri,
hade förmedlat affären, och efter långa processer hade de den 28 okt. 1819 tilldömts
en summa af 7 millioner francs. Deras fordringsegare i Frankrike lade nu emeller-
tid beslag på denna summa, medan dejen fordrade dess omedelbara utbetalning åt
sina skyddslingar. Han lät därför hejda franska skepp på hafvet och beredde
franska handelshus i landet en mängd svårigheter. Han var särskild förbittrad på
konsul Deval, som han ansåg som den egentlige upphofsmannen till dröjsmålen.
Beirämfestens dag, den 30 april 1820, gick han sa långt, att han vid den diploma-
tiska kårens mottagning slog till honom med en käpp och visade ut honom. Då
han vägrade att gifva upprättelse härför, lät Frankrike under två års tid blockera
Algers kuster. Det sökte undvika krig, och den milda ton det därför anslog vid
förhandlingarne uppfattades af dejen som svaghet. I juli 1829 inträffade en ny
oväntad händelse. Befälhafvaren på skeppet »La Provence» hade förgäfves under-
handlat i Alger, och då han lemnade hamnen, blef han beskjuten från ett af fästena.
Denna nya förolämpning kunde Frankrike icke lemna ostraffad. Den 25 maj 1830
bröt krigsministern de Bourmont själf upp från Marseille med 600 segelfartyg och
7 små ångare, som öfverförde 35,000 man till Afrika. Den 14 juni landsteg man i
Alger, och fyra veckor senare måste dejen kapitulera. Bourmont lät därpå direkt
från sjösidan besätta Oran och Bone och framträngde i det inre ända till Blida,
beläget vid foten af Lilla Atlas. Under tiden hade julirevolutionen utbrutit, och
han ersattes af general Clauzel. Denne landsteg den 2 september i Alger och upp-
gjorde genast planen att kolonisera landet. Redan i oktober inrättade han den första
mönsterfarmen. Provinsen Constantine erbjöd han bejen af Tunis, medan han för
Frankrikes räkning endast begärde Metldja, det fruktbara slättlandet omkring Alger.
Hans egenmäktiga förfarande väckte emellertid anstöt i Paris, och han hemkallades
redan vid följande års början. Hans efterträdare förödde mest sina krafter på
småkrig med berber och araber. Regeringen var vid denna tid af klenmodig fruktan
för England nära att åter släppa kolonien.
Emellertid härskade i provinsen Oran full anarki. Häraf drog en ung äfven-
tyrare nytta. Abd el-kädir var son till en marabut, en helig asket, och hade redan
som yngling två gånger vallfärdat till Mekka. Då han emellertid var icke blott from
utan äfven klok och tapper, sa ställde sig stammarne Häschim och Amir, trötta på
den ständiga ofreden, under hans ledning, ehuru han endast var 22 ar gammal.
Inom kort lyckades han undantränga de andra höfdingarne, antog titeln »de rätt-
trognes furste» och predikade det heliga kriget mot fransmännen. Generalen Des-
michels, som förde befälet i Oran, inledde underhandlingar med honom. Men dennes
efterträdare Trezel underskattade hans makt och företog med otillräckliga stridskrafter
en expedition till det inre landet. Den 26 juli 1835 led han ett blodigt nederlag
vid Macta, och sedan dess ansågs Abd el-kädir i hela norra Afrika som islams
befriare och förkämpe.
I denna nödställda belägenhet utnämnde den franska regeringen i augusti 1835
åter Clauzel till generalguvernör. Han fördref Abd el-kädir från hans hufvudstad
Mascara och undsatte de af hans trupper belägrade turkarne i Tlemsen. Då man
i Paris ej ville kosta på sig några större expeditioner, skulle han för öfrigt nöja sig
med eröfringen af Constantine. En ung pretendent lofvade att understödja honom
mot dei} där regerande bejen. Med 7,000 man trodde han sig alltså kunna intaga
provinsen men nödgades i november 1836 efter hårdnackade strider aftaga därifrån
med oförrättadt ärende. Till följd af denna motgång ersattes han i febr. 1837 af
general Damremont.
Emellertid hade general Bugeaud framgångsrikt kämpat mot Abd el-kädir, som alltjämt
på nytt oroade de franska ställningarne i väster. Men då man närmast ville söka
godtgöra det afbräck man lidit i frågan om Constantine, måste Bugeaud sluta en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
