Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De indogermanska folkens förhistoria - 2. Arierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om gudarnes kult veta vi ingenting, dock funnos säkert inga tempel och inga
gudabilder. Präster eller kanske rättare trollkarlar torde emellertid redan hafva före-
kommit. Deras uppgift var att genom trollformler och magiska förvandlingar in-
verka på gudarne. Ur denne urgamle trollkarl har slutligen den indiske offerprästen
(brahmanen) framgått.
Hvarje folk, som i sina gudar ser individuella väsen, flätar kring dem en be-
rättelsekrans, de s. k. myterna. Myten ar en fantasiens skapelse, hvari folkets
poetiska begåfning kommer till uttryck. Säkerligen hade redan urindogermanerna
myter, sagor och berättelser. Vid sidan af gudasagorna utbildas tidigt äfven ett
sagostoff om mänskliga hjältar.
Jämte det drag af universalism, som ar karakteristiskt för indogermanernas
religiösa tänkande, framträder en storartad fantasi och en djup, innerlig naturupp-
fattning. Djupast torde likväl det indogermanska väsendet afslöja sig i de ståtliga
sagocykler, som behandla ett tragiskt motiv. I dem framträder en lifsåskådning,
som ar möjlig blott där, hvarest personligheten uppfattas som ett värde i och för
sig och man i djupsinnig aning närmar sig lifvets tragiska hemlighet i uppgörelsen
mellan den och världen. Här äro de grundkrafter synliga, som längre fram natt sin
fulla utveckling i de indogermanska folkens tänkande och konst. Det universella
draget bestämmer indogermanernas kultur liksom deras religion. De största person-
ligheter, som uppstått bland de indogermanska folken, betyga genom sin verksamhet
denna sträfvan till det universella, till pejlande af alla djup, som världen och till-
varon hafva att t)juda. En filosofi, som omspänner sa stora vidder, hafva endast indo-
germanska tänkare skapat. På ett helt annat sätt förhålla sig t. ex. de semitiska
folkens stora andar. De framträda med en enda, allt behärskande tanke och göra
den till rättesnöre for världsalltet, för allt lif. Därför hafva de stora religionsstiftarne
framvuxit ur semitisk grund. Och om framtida släkten en gång lyckas att förstå
det kinesiska tänkandet, sa kommer nog äfven här att afslöjas en helt och hållet
skild lifsriktning och väsensart. Man har det intrycket, att en inre slutenhet och en
tänkandets begränsning till den reala världen i motsats till indogermanernas fria universella
riktning här äro de öfvervägande momenten.
Vid sidan af de gemensamma grunddrag, som karakterisera en folkfamilj, fram-
träder emellertid det för hvarje särskildt folk egenartade, det som ar framvuxet ur
dess historiska lifs särskilda betingelser. Detta visar sig bäst hos inderna. I sin
isolering hafva de mer an alla andra utbildat ett säreget väsen. Ojämförligt mycket
renare framträda de indogermanska karaktärsdragen hos europeerna. Framför allt
har här uppskattningen af personligheten samt individens själfmedvetande kraftigt
utvecklats. Inder och iranier hafva däremot, särskildt i sina umgängesformer,
antagit den orientaliska ringaktningen för personligheten. Likväl framträder
i tänkande och känsla äfven hos dem ofta nog den själf medvetna individualismen.
Med dessa omedelbart gifna anlag inträda folken som verkande makter i historien -
vi torde .kunna betrakta det som ett otvifvelaktigt bestående faktum, att folk och raser
äro utrustade med egenartade andliga och sedliga karaktärsdrag. Men huru de förvärfvat
sig dem, hvad grunden till denna företeelse ar och hvari dess väsen består, det
skola vi sannolikt aldrig kunna säga. Hos folken finnes alltid liksom hos indivi-
derna något »anonymt», som dock utgör den innersta kärnan i deras lif.
2. Arierna.
Innan ännu inder och iranier framträda såsom historiska, från hvarandra skilda
folk, kan det uppvisas, att de en längre tid tillhört samma stamförband med samma
språk och kultur. Båda folken hafva bibehållit sitt stamnamn »arier» (förnind. Arya,
fornpers. Ariya, avest. Airyo), och endast inder och perser bör man alltså beteckna
såsom arier. Det ariska urfolket torde norrifrån hafva inträngt i Iran. Medan en
östlig grupp vandrade öfver Hindukusch in i Femflodslandet och här - såsom inder -
utvecklade sig på sitt säregna sätt, stannade ariernas västra gren i Iran och ut-
bredde sig långt åt väster, besatte Medien samt framträngde vidare västerut ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
