Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Den indiska forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S44 R. STÖBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
tendens till monoteism. Af den spekulativa monoteism, som den indiska filosofien
nått fram till, finnes här inga spår.
Att skarpt definiera de vediska gudarnes olika vasen ar icke alltid möjligt. Hos
samma gudomlighet förenas nämligen ofta andra gudars karaktärer och funktioner,
sa att de enstaka gestalterna endast med svårighet kunna urskiljas i klara drag.
Den vediska religionen har aldrig nått någon inre enhet på grundval af en allt behär-
skande ide. Den ar endast resultatet af sekellånga förskjutningar inom den religiösa
tron, hvilka delvis torde hafva sin grund i olika stammars och folklagers särskilda
utveckling.
Till sitt yttre och hela sin tillvaro äro alla högre gudar lika människorna; de
ata och dricka, äro underkastade olika affekter och sakna icke en mängd svag-
heter. De äldre folkliga gudsföreställningarne äro alltid åskådliga, äfven om de
knappt kunna sagas vara stärkt individualiserade. Ju mer spekulationen frodas,
dess mer upplösa sig sedermera gestalterna i det oändliga och
symbolik, som hemtar sin näring från en otyglad fantasi.
Äfven vedagudarnes andliga vasen ar sväfvande. De tilldelas
de högsta egen-
skaper såsom odödlighet, allmakt och allvetenhet, hvilka likväl därjämte synas be-
gränsade. Vanligtvis betraktas gudarne såsom mot människan välsinnade makter,
men stundom äro de äfven häftiga och elaka. Framför allt äro d
liga for inflytanden från människans sida och lata lätt beveka sig j*enom böner och
offergåfvor. De utmärkas af en viss karaktärssvaghet vid sidan af a
och mäktiga drag. Inderns veka och stundom indolenta vasen återfinnes hos hans
gudar. Den vediska religionens etiska halt ar ringa; den ar uteslutande af praktisk
och rituell karaktär.
Till följd af de talrika inre förskjutningar, som de enstaka gestalterna hafva under-
gått, ar det ofta mycket svårt att afgöra deras ursprungliga vasen.
förkväfvas af en
mycket mottag-
lä sina betydande
För många gudar
torde man kunna antaga ett ursprungligt naturmytiskt underlag, hvaraf i Veda ännu
vissa spår finnas bevarade. I dessa gudar personifieras vissa för människorna bety-
delsefulla naturföreteelser, sa t. ex. i Agni elden och äfven blixten och i den präster-
liga religionen offerelden. På samma satt ar Uschas (grek. Eos) morgonrodnaden och
Surya solen. De sånger, hvari dessa gudar prisas, äro poetiska utmålningar af de
ifrågavarande naturföreteelserna: I det diktningen emellertid virar en krans af
myter omkring gudagestalterna, blifva gudarne själfva genom de upplevelser, med
hvilka de utrustas, alltmera personliga och lösgöra sig i många fall från sin natur-
grund. Detta gäller särskildt den indiska gudavärldens mest lefvande gestalt, Indra,
Indiens folkligaste gud. Han ar antagligen ursprungligen åskguden, som i väldig
kamp med sin åskvigg nedlagt draken Vritra och befriat himmelsvattnen. Därmed
blir Indra fruktbarhetens förlänare. Naturmyten hvilar på motsatsen mellan den
torra årstiden och regnperioden, hvilken ar skarpast utpräglad i nordvästra Indien.
Åskguden har sedan antagit gestalt af den väldige hjälten och krigaren, som
i striden skyddar sina vänner. Han blir typen for den indiska krigaradeln, hvars
företräden och svagheter han delar. Af någon »eftertankens kranka blekhet» ar
Indra näppeligen berörd - hos honom bor ännu den gamla friska lefnadslusten.
Han ar en väldig dryckesbroder och lika måttlös i fråga om mat. Han synes vara
våldsam och häftig men äfven godmodig och lätt att blidka, hvarjämte hans sinn-
lighet föga inskränkes af moraliska grundsatser. Visserligen uppträder han -äfven
såsom hämnare af missgärningar. Men ingenting ar sa betecknande för den indiska
religionen som den humor, med hvilken denne gud gärna tecknas i lofsångerna; -
med honom står indern på förtrolig fot.
VkJ sidan af Indra framträder en utprägladt etisk gudomlighet, Varunas upphöjda
gestaltl Till honom riktas Rig-vedas tankedigraste sånger, hvilkas diktare Vasischtha i
sin skildring af guden framställer ett högt sedligt-religiöst ideal. Måhända var
Varun^ såsom naturgudomlighet ursprungligen en mångud. I denna sin egenskap
skådade han genom mörkret och såg alla onda gärningar. Till och med människo-
hjärtats hemligaste tankar känner han, och ingen kan undfly »konung» Varuna.
Denna den mest upphöjda och renaste gestalten inom den indiska gudavärlden,
helt Ipsgjord från den sinnlighet, som eljest låder vid den, höjer sig i andlig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
