Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Den indiska forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 R- STtTBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
med motsättningen mellan de eröfrade arierna och underkufvade infödingarne. Det
indiska ordet för kast (varna) betyder »färg». Det betecknar ursprungligen motsatsen
mellan den svarta urbefolkningen och de ljushyade arierna. Sudrakasten har kanske
bildats som ett uttryck för en sträfvan att bereda äfven de underkufvade en plats i det
sociala systemet. Denna indelning i fyra afsöndrade yrkeskaster motsvarade visserligen
ingalunda de verkliga förhållandena. Men i teorien voro de fyra kasterna sa fixerade, att
man icke tordes bilda någon femte kast. I stället uppfann man en oöfverskådlig mängd
af blandkaster. De sociala mellanlänkarne och öfvergångarne samt rubbningarne i
den teoretiska ordningen konstrueras här såsom produkter af blandade äktenskap.
Betydande forskare hafva försökt förklara den indiska kastbildningen såsom en fortsätt-
ning af den gamla ariska familjeförfattningen. Emellertid torde brahmanismens andel
i kastbildningen vara det afgörande. Vi finna den till en början inskränkt till ett område
i väster, som gäller såsom brahmanernas land framför andra. Indiens östra del,
Magadhas och Videhas område, känner den ännu icke i det sjätte århundradet f. Kr.
Först med den brahmanska kulturens och religionens utbredning öfver hela Indien har
äfven kastteorien vunnit inflytande öfver det verkliga lifvets daning, men den har
icke slagit igenom förrän under den indiska medeltiden.
På det andra stadiet i lifvet ar brahmanen framför allt offerpräst. Samtidigt med
att offerkultens teknik alltmer utvecklas, uppstå särskilda former af prästadöme.
Prästen får af den, som frambär offret, i uppdrag att verkställa det. Allt efter detta
uppdrags art leder han antingen såsom en förnäm mans eller konungs »huspräst»
en kultisk förrättning eller utför såsom »offerpräst» en viss bestämd funktion. Den
kunglige hofprästen, purohita, har som sin förutsättning ett redan ärftligt prästestånd.
Offerprästerna - ritvidjas - hafva vid hvarje offer att förrätta vissa bestämda
rituella handlingar. Det finnes redan i äldsta tid sju tekniskt fixerade ämbeten, hvilket
antal sedermera ytterligare ökades. Andra ämbeten utvecklade sig i samband med
särskilda offer, i synnerhet somaoffret. I den indiska, liksom redan i den iraniska, reli-
gionen spelar den berusande somadryckens kult, en stor roll. Somadrycken fram-
ställdes ur stjälken af en planta, som växte på Baktriens berg och i västra Himalaya.
Plantan har hittills icke kunnat bestämmas. I somakulten påträffa vi ett stycke primitiv
religion, sådan som arierna torde hafva utöfvat den på sina äldsta boningsplatser. Bredvid
elden, hvari Agni uppenbarar sig, ar soma själf en gudomlighet, ehuru människan
bereder drycken. Därmed börjar en utveckling af religionen, som kulminerar i den
indiska offerteorien. Människan kan genom kulten icke blott komma i förbindelse
med gudarne, utan dessa kunna till och med blifva beroende af mänskligt handlande.
Häri ligger framför allt utgångspunkten for den indiska offerspekulationen. I för-
hållandet mellan människor och gudar ser man en bild af världsgåtan, som i Indiens
religioner formuleras med den största tankekraft men äfven med otyglad fantasi.
Den äldsta ritualen torde endast hafva kant till de båda präster, som hade recita-
tionen och offrets frambärande på sin lott. Först den yngre vediska tiden känner
till brahmanens ämbete. Tigande har denne att öfvervaka de kultiska handlingarne
men med befogenhet att ingripa, om rubbningar af ritualens ordning skulle förekomma.
Den indiska åskådningen om människotankens makt har i hans person hållit sitt
intåg i ritualen.
Ursprungligen står prästadömet i den folkliga religionens tjenst. Men ju mer
religionen blir en prästerlig ståndsangelägenhet, dess djupare inverkar prästerligt
tänkande på religionen. Det icke blott omgestaltar de i folktron lefvande gudarne
utan skapar nya gestalter. Redan i Veda förekomma gudomligheter, som uppstått
ur det brahmanska tänkandet. Offrets och bönens makt och därmed brahmanernas
makt afspeglar sig i Brihas-pati. Honom såsom den himmelske prästen hafva äfven
gudarne att tacka för sin andel af offret. Om han kan anses vara ett uttryck för
kastens själfkänsla, sa representera andra gestalter det filosofiska tänkandet inom de
brahmanska kretsarne. Den indiska spekulationen börjar med de kosmologiska
problemen. Ideen om en världsskapande kraft personifieras i Pradja-pati och Visva-
karman. Skildringen af denna högsta makt ar ännu icke helt lösgjord från de
mytologiska formerna. Likväl skapar tänkandet här makter, som höja sig högt
öfver gudarne. Denne himmelens och jordens byggmästare, som alla väsen hafva att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
