Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Den indiska medeltiden intill Buddas uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 R. STtBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
punkten i det indiska lifvet. Men hans tankar hafva sina rötter i äldre åskådning-
ar, och i sitt framträdande står han vid sidan af andra sektstiftare. Ej heller har
det någonsin funnits en tid, då buddismen uteslutande behärskade Indien. Brahma-
nismen och talrika sekter hafva alltid egt bestånd jämsides med den.
For Indiens andliga lif ligga fröen till en ny tid i den tänkandets frigörelse och
fördjupning, som framträda i Upanishaderna. Lekmannavärlden, framför allt adeln,
tager här ledningen äfven i andliga frågor. Ur dessa kretsar hafva de stora religiösa
reformationsrörelserna såväl som den vetenskapliga filosofien framgått.
Den litterära traditionen har låtit Indiens äldsta filosofiska verk, Upanishaderna,
ingå som en del i den omfångsrika vedalilteraturen. I kulturhistorisk bemärkelse be-
teckna de emellertid öfvergången till ett nytt skede, den största andliga omhvälfning,
som Indien upplefvat. Upanishadernas lära bildar visserligen knappast något slutet
system; den sammanhålles endast genom en inre enhetlighet i tankegången. I en
djärf idealism söker här det indiska tänkandet nå fram till verkligheten bakom före-
teelserna och tillika höja människan öfver hennes jordiska tillvaros skrankor till det
sanna varandet. Ingenting ar emellertid sa betecknande för Indiens andliga lif som
den filosofiska spekulationens förknippande med religionen. Äfven de indiska åter-
lösningsreligionerna äro alla af en filosofisk, ofta starkt intellektualistisk karaktär.
I Upanishadernas litteratur finner denna rörelse sitt klassiska uttryck, hvarför dessa
beteckna höjdpunkten i den indiska världsåskådningen. De åttonde-sjätte århundradena
f. Kr. torde kunna betecknas som Upanishadernas tid.
De första ansatserna till filosofiskt tänkande mötte oss redan i Veda. Ur spekula-
tionen öfver världens skapelse och världsalltet tyckes enhetstanken hafva framgått
och utvecklat sig i panteistisk riktning genom antagande af en världssjäl. Visser-
ligen har man äfven i brahmanska kretsar intresserat sig for dessa frågor, sa t. ex.
den store Yädjnavalkya. Men i det stora hela inskränkte sig prästernas intresse till
spekulationer öfver offret. Det var lekmännen, som själfständigt förde tankearbetet
vidare. Här dryftas frågor, som helt och hållet ligga utanför den prästerliga lef-
nadssfären. Man frågar efter världens väsen, efter det egna varandet i förhållande
till världsalltet, for att finna lösningen i den storartade ideen om det All-Ena.
Det mål, som kunskapen här sträfvar efter, ar insikt i världens väsen, tingens
ursprung och människans ställning i världsalltet. Den som förstår, att all tillvaro
bildar en enhet, han ar befriad från lidande och villfarelse; i Gud allena äro alla
väsen till. Världens väsen åter ar bestämdt genom dess andliga lifsprincip, atman,
»själfvet)). Det ar obestämbart till sin kvalitet, oändligt, oförgängligt, oföränderligt.
Världsskapelsen ar en emanation ur detta »själf», allt ar till i »själfvet». Sålunda
utgör äfven människan en enhet med all tillvaros princip. Världssjäl och människo-
själ äro i grunden identiska. Kunskapen om denna identitet, som uttryckes i orden
»det ar du» (tat tvärn asi), ar detsamma som återlösning och öfvervinnelse af döden.
Den som innehar denna sanna kunskap, han har därmed tillika natt sedlig fulländ-
ning, sa att det onda i människan förbrännes, synden öfvervinnes och den verkliga
lycksaligheten irfträder. Kontemplation, försjunkande i tänkandets djup ar medlet
att vinna denna fullkomlighet. Genom medvetandets utsläckande, genom det abso-
luta försänkandet i kontemplationen, kommer människan närmast det absoluta
varandet.
I det indiska tänkandet sker öfvergången från den mytologiska till den veten-
skapliga världsförklaringen. Emellertid förblir det indiska tänkandet alltid, äfven i
dess högsta skapelser, förknippadt med religiösa föreställningar. Dess högsta och
sista mål ar icke en vetenskaplig världsförklaring, utan det filosofiska tänkandet står
alltid i återlösningsideens tjenst. Gemensamt for alla filosofiska system ar det, att
de genom kunskapen om världssammanhanget vilja befria människan från krets-
loppet af evig återfödelse. Talrika system hafva bildats inom den vetenskapliga
filosofien, af hvilka sex gälla såsom ortodoxa, emedan de erkänna Vedas uppen-
barade karaktär. Dessa Indiens äldsta vetenskapligt filosofiska system gå tillbaka
till det sjätte århundradet f. Kr. Alla förutsätta de den äldre spekulation, som före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
