Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Buddas lif och lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUDDAS LIF OCH LARA.
361
Baddas lära i dess enskilda drag kan framställas endast i en biografi öfver
honom. Då det gäller att skrifva en historia öfver Indien, kommer framför allt dess
förhållande till den indiska kulturhistorien i betraktande. Budda var otvifvelaktigt
en skarpsinnig tänkare men ingen skapande ande. Hans tänkande koncentrerades
uteslutande omkring kausalitetsproblemet, sådant han fann det utbildadt i Sämkhya-
systemet. Den teoretiska delen af Buddas lära ar Sämkhya-filosofi. Den buddi-
stiska traditionen har rätt, då den omtalar, att Buddas förste lärare, Aräda Kaläma,
var en representant för Sämkhya. Med absolut sannolikhet kan man påstå, icke
blott att Sämkhyaläran varit färdigbildad före Buddas tid, utan äfven att en viss
praktisk form af Yoga varit grundvalen för den buddistiska läran. Likaså ar för-
budet att döda något lefvande väsen jämte djuroffrets förkastande ett asketiskt kraf,
som ar gemensamt för brahmaner, buddister och djainas. I sitt slutliga mål, i
Nirvana, aflägsnar sig den buddistiska läran icke långtifrån det sätt att definiera målet
för det mänskliga
sträfvandet, som
förkunnas af de
filosofiska lärorna.
Slutligen ar bud-
dismens viktiga
lära om den fyr-
faldiga, ädla san-
ningen angående
lidandets väsen
och dess öfvervin-
nande tydligen ett
ur den indiska ve-
tenskapen hemtadt
schema. Det före-
ligger icke blott i
Yoga utan ar äfven
utmärkande for
den indiska medi-
cinen.
Budda har otvif-
velaktigt utgått
från lifvets prak-
tiska behof, be-
traktadt, som ett
lidande. I sitt
frälsningssökande
hade han blott
askesen att vanda
sig till. Sålunda
gick han ut i »hem-
lösheten». I Yoga
har det meditativa
försjunkandet ut-
bildats till en konst.
Att Budda senare
förkastade askesen
berodde på att
denna icke höll
hvad den lofvade;
nämligen att gifva
den inre åskåd-
ningen af atmans,
»själfvets», själens
väsen. Ehuru han
genom »försjun-
kandet» icke lyc-
kades vinna den
inre vissheten om
atmans väsen, bi-
behöll han likväl Sämkhyas filosofiska grundbegrepp. För hans tänkande trädde
problemet om det oändliga sammanhang, som råder mellan orsak och verkan, i
förgrunden. I tolf led framställer den buddistiska filosofien detta sammanhang. De
begrepp, med hvilka kausalsammanhanget uttryckes i buddisternas lära, förbindas
äfven i Sämkhya-Yoga i samma ordning i egenskap af orsak och verkan. Det sätt,
hvarpå kausalitetskedjan användes i buddismen, visar, att den förutsattes såsom bekant.
I Sämkhya-Yoga ar den det slutresultat, hvartill den filosofiska byggnaden sträfvar. Den
utpräglas därför här icke i formler. Däremot ar den i buddismen en dogmatisk formel,
hvars motivering träder i bakgrunden. Dess betydelse förutsattes alltså såsom känd.
»Lagen» och »disciplinen», som Budda hade förkunnat, skulle enligt den dö-
endes ord vara hans lärjungars mästare. Någon personlig efterföljare fick icke
Budda, hvarför det buddistiska samfundet och den buddistiska kyrkan saknade
medelpunkt och öfverhufvud. Endast i sin lära, icke i en institution fortlefde Budda.
Hans församling utgöres närmast af hans munkorden, hvars medlemmar visserligen
sammansluta sig till föreningar men sakna högsta ledning. Två gånger i månaden
församlar sig munkarnes brödraskap för att bekräfta munklöftena (hvilket sker blott
genom ett slags bikt och uppläsning af den gamla Prati-mokscha-formeln) och genom
själfpröfning förvissa sig om, att det har värdiga medlemmar.
Världshistoria III. 46
Relikdyrkan.
Buddistisk relief från Amaravati.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
