Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Buddas lif och lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
R. STtBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
En »kyrkohistoria)) har buddismen i Indien haft endast i betydelse af en munk-
konventens historia, hvilken dels handlar om lärans och kanons fastslående på
koncilierna och dels om missionen. Det första konciliet (i Rajagrha), som samman-
trädde strax efter Buddas död, fixerade föreskrifterna i lagen (dharma) och dis-
ciplinen (vinaya). Traditionens fastställande ar utgångspunkten för kanons bildning.
Det andra konciliet (i Vaisali), som egde rum 100 ar senare, skulle afhjälpa miss-
förhållanden, som uppstått inom Magadhas munkvärld, och hade endast lokal be-
tydelse. Det tredje konciliet (i Pataliputra), som hölls under konung Asoka ar
241, hade återigen sin grund i munkdisciplinens förfall, hvilket abboten Tischya
Maudgali-putra förgäfves sökt stäfja. Asoka ingrep personligen och renade kyrkan
från de ovärdiga elementen. Kanon kompletterades med ett sista verk, författadt af
Maudgali-putra, hvar-
med han bragte sin
riktning till seger.
Framför allt ar det
tredje kapitlet viktigt,
emedan det betecknar
början af den stora
buddistiska missionen
utanför Indiens grän-
ser. Trosvittnen ut-
sändes till Kashmir,
Kabul, Himalayalan-
den och Dekkan
samt till Baktrien och
Bortre Indien. Asokas
son Mahendra begaf
sig till Ceylon, som
vanns för buddismen.
Här har den bibehållit
sig ända till vara da-
gar. Ett fjärde kon-
cilium, som under den
indoskytiske konung-
en Kanishka afhölls
i första århundradet f.
Kr. i Kashmir, var åter-
igen ett reformkonci-
lium. De heliga skrif-
terna reviderades, och
En radja omgifven af sina skatter.
Buddistisk relief från Amaravati.
läran fastställdes. I
själfva verket beteck-
nar konciliet buddis-
mens allt djupare sön-
derdelning i olika rikt-
ningar. Inom den nor-
ra buddismen skedde
söndringen, då här om-
kring 194 f. Kr. Maha-
yanas och Hina-yanas
båda riktningar skilde
sig från hvarandra.
Den förras stiftare var
Nagardjuna. Sektens
namn, »det stora far-
tyget)), antyder, att
hans anhängare sträf-
vade efter att blifva
pånyttfödda såsom
framtida Buddor, bo-
dhisatvas, medan åter
anhängarne af »det
lilla fartyget» sökte
endast sin egen befri-
else. I denna riktning
har den ursprungliga
buddismen bevarats
renare, under det att
Maha-yana betecknar
ett fullständigt förfall. Den har lagt sig till med en fantastisk gudavärld och utveck-
lat en vild spekulation, med ett öfverflöd på metafysiska storheter, sådana som
Dhyani-budda, Dhyani-bodhisatva, Avalokita Isvara och Maitreya, buddismens Messias.
Lamaismens teologi, den tibetanska och mongoliska buddismen, hafva här sitt ursprung.
En egentlig lekmannaförsamling har buddismen aldrig egt, då dess högsta mal kan
förverkligas endast i munkväsendet. Men detta har alltid varit beroende af lekmännens
välvilja, då det var hänvisadt till allmosor och stiftelser. Den, som gifver munken
föda eller bjuder honom till sig, betraktas såsom lekmannabroder eller anhängare.
Sin fria anslutning till munksamfundet kunna lekmännen tillkännagifva därigenom,
att de inför en munk aflägga bekännelse om att de taga sin tillflykt till Budda, till
läran och gemenskapen. För lekmännen gälla blott de fem buden: Du skall icke
drapa, du skall icke stjäla, du skall icke lefva okyskt, du skall icke ljuga, du skall
icke dricka berusande drycker. Men någon som helst bjudande makt öfver sig
hafva icke lekmännen. Någon religiös kult har buddismen ursprungligen icke haft.
Den har likväl lemnat rum för behofvet af festfirande och ceremonier, i det den
från andra sekter öfvertagit särskilda högtidsdagar, på hvilka munkar äfven för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
