Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den indiska medeltidens kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN INDISKA MEDELTIDENS KULTUR.
383
Apguden Hanumans död. Scen ur Ramayana.
Relief från templet i Angår Vät i Kambodja.
prinsarnes upplevelser», ar en betydande kulturbild, som emellertid bär vittne
om ett djupt sedligt förfall i det indiska samhället.
I Dekkan har äfven det berömda dramat Mritjha-katika, »Den lilla lervagnen»,
sitt ursprung. Det tillhör äfven Dandins tid, och måhända ar han författaren därtill.
Den som diktare omtalade konung Sudraka torde hafva varit skaldens skyddspatron.
I intet indiskt skaldeverk har Indiens brokiga, människofyllda folklif uppfattats sa
lifligt och framställts sa troget som här. Diktarens verklighetssinne framträder i
den konstskicklighet, hvarmed han plastiskt och liffullt tecknar sina gestalter. Alla
folklager och stånd draga förbi oss i sina typiska representanter, och med beund-
ransvärd skicklighet karakteriseras hvarje stånd äfven genom sin dialekt och sitt sätt
att uttrycka sig. Den höfviskt-politiska kärna, som det indiska dramats konstregel
fordrar, utelemnas ej heller af Mritjha-katikas författare. Men den träder fullkom-
ligt tillbaka för folklifvets brokiga scener. Vi mötas här $f typiska gestalter såsom
den buddistiske munken, den vittra hetären, köpmannen såsom det förnäma bor-
gerskapets representant och vid deras sida alla dessa dagdrifvare, kopplare, spelare,
tjufvar och parasiter, hvilka alltifrån den vediska tiden spelat en stor roll inom det
indiska folklifvet; regeringen representeras af sina lägsta verktyg, poliser och bödlar,
och i konungens lättsinnige svåger åskådliggöres hofvets sedliga nivå.
Under det sjunde århundradet finna vi en ny medelpunkt för diktningen vid
konung Siladityas hof i Sthanesvara (606-648). Här kom en med alla konstens
medel arbetande retorik till väldet inom litteraturen; dess främste representant var
diktaren Bana. Från denne konungs omgifning härröra tre dramer, af hvilka Naga-
nanda i kulturhistoriskt afseende ar den viktigaste. Dramat visar, att brahmanismen
och buddismen ännu stodo i lika högt anseende, såsom äfven Hiian-Tsang uttryck-
ligen betygar. Vida mer betydande ar dock Visakha-dattas drama Mudra-rakschasa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
