Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den indiska medeltidens kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. STtBE, INDÖGERMANERNA I ASIEN OCH DE CkNtRALASlATlSfcA FOLKEN.
som intager en ställning alldeles för sig därigenom, att den placerar historiska per-
soner och händelser i medelpunkten. Det behandlar Tjandra-guptas tronbestigning
(315 f. Kr.) och den ledande roll, som därvid spelades af den berömde brahmanske
statsmannen Tjanakya.________
Den indiska konstens utveckling står i närmaste samband med religionshistorien,
som här blifvit en stark, konsthistoriskt skapande makt. Den vedisk-brahmanska
tiden har egt en betydande, färgrik konst, hvarom vi endast genom litterära upp-
gifter hafva någon kunskap.
Inga minnesmärken af
denna gamla konst finnas
bevarade, då dess verk voro
af trä och lätt, med kulört
stuck beklädt tegel. De
hafva dukat under för In-
diens fuktiga klimat. Denna
gamla konst måste hafva
nått en betydande höjd och
har sannolikt varit af stor
betydelse för de senare ska-
pelserna. Sedan den bud-
distiska tiden möter oss en
i sig sluten konst, hvari
man knappast mera kan
skönja någon inre historisk
utveckling, ehuru provinsi-
ella olikheter och inflytan-
den af hvarjehanda slag
visst icke saknas. Omkr.
ar 250 f. Kr. tager med
Asokas stenbyggen, som
återgå till främreasiatiska
förebilder, den nu åtkom-
liga indiska konsthistorien
sin början. Ända till om-
kring 750 e. Kr. behärskas
den af buddismen. Sedan
brahmanismen vaknat till
nytt lif, ansluter sig därtill
en nybrahmansk konst, som
i många hänseenden ar be-
roende af de buddistiska
verken och hvari det in-
diska väsendet i alla afse-
enden kommer till full ut-
Gandharastaty af Athene.
Originalet i museet i Lahore.
veckling. Någon uppfatt-
ning om de konstnärliga
tankarnes utveckling ar det
emellertid icke möjligt att
aflocka de bevarade alstren.
Kanhända måste man trots
allt det rika skapandet kon-
statera en viss tillbakagång.
Den mongoliska eröfringen
af Indien [införde omsider
i den indiska konsten den
islamska och persiska kon-
stens nya former, som här
nådde en hög blomstring.
De bevarade alstren af
den indiska konsten tillhöra
ett jämförelsevis sent tide-
hvarf; intet ar äldre an
från Asokas tid. Konungens
byggnader visa ett starkt
beroende af det åkern eni-
diska rikets konst, liksom
äfven stilen i Asokas in-
skrifter nära ansluter sig
till de persiska inskrifterna.
Sannolikt har först med
Asoka en stenarkitektur i
stor stil tagit sin början.
Indiens nationella stil går
tillbaka till de äldre träar-
betena. De rika relieferna
på portarne i Sanchi lik-
som äfven en del konstverk
i Amaravati äro i själfva
verket ett i sten öfverflyt-
tadt träsnideri. Särskildt
i djurgestalterna igenkänna
vi den västasiatiska konstens urgamla, genom persiskt inflytande förmedlade former.
En egenartad konstutveckling utgick från det grekisk-baktriska riket och fortsatte
att göra sig gällande ännu under indoskyterna. Genom grekiskt inflytande uppstod
den s. k. Gandharakonsten, som sträcker sig ända ned till det fjärde århundradet e.
Kr.. Den inträngde äfven in i Gangeslandet, där Mathura och Budda Gaya jämte
klosterruinerna i Pendjab utgöra viktiga medelpunkter för denna konst. Särskildt
inför Buddaframställningarne, de stående, i grekisk dräkt draperade gestalterna,
mötes man af en fläkt af den grekiska anden. En Athenestaty i Lahore visar där-
emot i formernas vekhet indiska karaktärsdrag. En »silen» från Mathura, nu i
Kalkutta, bär grekiska drag, som också göra sig gällande i den rika skulpturutsmyck-
ningen på »stupan» i Amaravati. I synnerhet den dionysiska kretsens gestalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
