Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Zarathustra och hans folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZARATHUSTRA OCH HANS FOLK. 395
vara inskränkt till en viss plats på jorden, har beredt jordmånen för detta uni*-
versalistiska drag.
I iraniernas religion finna vi närmast ett i alla primitiva religioner ingående
element, tron på själarnes fortsatta lif och förmåga att gifva sig till känna efter
döden. Den leder till utbildande af fasta begrafningsbruk, till en död skutt och till
föreställningen om ett dödsrike, hvars härskare ar Yima. Om den ariska folkreli-
gionens gudar kunna vi få kunskap endast genom de myter, som berättades om
dem. Indogermanernas gamle himmelsgud har försvunnit. En solgud, Surya, torde
hafva dyrkats af alla ariska stammar. Ett helt annat slags gestalter äro de, som upp-
stått ur bondekulturen - de förkroppsliga bondens sedliga ideal, ordning och rätt,
trohet och sanning. Främst stå Mithra och Varuna. Bada äro makter, som genom-
tränga hela världsalltet; ordningen i naturen och rätten i de mänskliga samhällena äro
skapelser af dem. Om båda finnas myter, som ansluta sig till olika naturföreteelser,
sa att det ar svårt att få ett begrepp om dessa gudars ursprung. I hvarje fall äro
deras väsentliga drag af etisk natur, i det de förkroppsliga den naturen och lifvet
behärskande ordningen. Därmed inträder en ny tanke i religionen, ideen om en
gudomlig världsordning. Den måste omgestalta själfva gudarnes väsen och gifva
upphof till en abstrakt spekulation. Bägge delarne hafva skett i och med Zara-
thustras reform.
Den enda källan för Zarathustras historia ar hans religions heliga bok, Avesta.
Verket såsom helhet tillhör först en mycket senare tid - det ar en den sasanidiska
rikskyrkans skapelse. Däri finnas likväl äldre stycken bevarade, framför allt ett
antal dikter, s. k. gathas, d. v. s. »sånger», som utgöras af Zarathustras uppbyggelsetal
eller predikningar. De äro högst egenartade produkter af det religiösa tänkandet.
En själfständig, ursprunglig ande talar i dem. Det ar ett första försök att på grundval
af en primitiv kulturs andliga förutsättningar bilda nya, större tankar. Mödosamt och
något tungt formas uttrycken; poetisk lyftning och en fullt utvecklad hymnkonst
finna vi icke här. Lärans grundtankar upprepas ofta, men öfverallt förnimmer man
ett ursprungligt lif, som kraftigt sträfvar efter att finna sina uttryck. Det ar en annan
ande, som talar här, an i Avestas prästerliga formler. En enkel kulturs, ett bonde-
folks ännu föga utvecklade språk får här tjena till en om klädnad for djupare tankar.
En diktare, som på ett sa hårdt och föga med görligt språk förmår tala sa enkelt
och likväl omedelbart verksamt, mäktigt och bevekande, det ar en ur sitt eget lifsdjup
skapande ande. Sa talar endast en ny trosskapare och ledare. Och att detta var
Zarathustra själf, det intyga gathas genom det sätt, hvarpå hans personlighet här
framträder. Här står en verklig människa, icke ett legendariskt helgon eller en
mytisk heros, midt i sina verkliga mänskliga lefnadsförhållanden framför oss. Om
Zarathustras personlighet veta vi mycket litet. En verkligt historisk tradition om
hans lif och verksamhet finnes icke, men att hans person ar historisk, kan icke
betviflas. Af namnet Zarathustra ega vi ingen saker förklaring, kanhända uttalades
det som Zohravastra ,eller Zortavastra. Alldeles oanvändbara äro alla uppgifter om
tiden, då han skulle lefvat. En blott fingerad tradition ar den ur mellanpersiska
källor hemtade uppgiften, att han skulle hafva uppträdt 272 ar fore Alexanders död, alltså
omkring 600 f. Kr. Redan de kulturförhållanden, som bilda bakgrunden för Zara-
thustras tal, hänvisa till en period långt före Akemenidernas tid. Men framför allt
visa Sargon II:s inskrifter från ar 725 f. Kr., att tron på Mazda redan då var vidt utbredd
i Medlen, och Darius I framträder i sin stora skriftliga urkund såsom en Ahura-
Mazdas dyrkare. Vi kunna därför med en viss sannolikhet förlägga Zarathustras
verksamhet till omkr. 800 f. Kr. Likväl må det icke fördöljas, att flere framstående
forskare anse åren 600-520 f. Kr. vara Zarathustras tidsålder.
Zarathustra har icke uppträdt i sin hemort utan i Irans östra del. Enligt tradi-
tionen härstammade han från Västiran, från Atropatene. Det västra Iran, som grän-
sade till det babyloniska kulturområdet, stod på ett högre kulturstadium an det östra.
Zarathustra ville i Irans östra del omplantera en på fast bosättning och åkerbruk
grundad högre civilisation, sådan den fanns längre västerut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
