Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Zarathustra och hans folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 R- STtBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
Om skådeplatsen för hans verksamhet måste vi inskränka oss till gissningar.
Säkerligen var Zarathustra ingen perser och har icke verkat i det egentliga Persien.
Sannolikt har han ej heller predikat på sin hemorts dialekt utan på det landskaps
språk, där han uppträdde som profet. Denna dialekt föreligger i gathas. Men hvar
den talades, veta vi icke. Några drag i traditionen peka emellertid på området vid
Kavasjön, den nuvarande Hamunsjön.
Om Zarathustras lefnadsöden kunna vi endast på grundval af några enstaka
afgjordt konkreta drag bilda oss en föreställning. Han omtalar själf, att han tillhör
Spitamasläkten. Det var en gammal prästsläkt, och Zarathustra själf skildras såsom
en präst, som »vaktar den heliga elden och sjunger hymner». I gathas uttalar han
själf en gång den förhoppningen, att han efter offrets fullgörande äfven måtte erhålla
sin tillbörliga lön. I Zarathustras dikter kan man mellan raderna läsa historien om
en lång, fåfäng kamp för att slå igenom. Hans trosförkunnelse mötte motstånd hos
prästerskapet, och ej heller hos folket vann hans lära gehör. Motgången gjorde honom
modlös. Slutligen fick han efter tolf ar i konung Vischtaspa och dennes gemål
Hutaosa anhängare och gynnare af sin sak. Denne Vischtaspa ar en historisk person,
dock har han näppeligen något att göra med Akemeniden Vischtaspa, Darius fader.
I gathas ter sig Zarathustra hvarken som en systematiskt tänkande teolog ej heller
som en öfver alla mänskliga mått upphöjd gestalt. De visa en afgjordt mänsklig
och fattbar bild af profeten i hans strider och vedermödor. Vi se honom, omgifven
af människor. En stamfurste ar hans beskyddare, men fiender saknar han ej heller.
Anspelningar på en mot hans lära fientlig furste och på en. prästerlig motståndare
spela en stor roll i gathas. Äfven många tilldragelser antydas, som man öfver hufvud
taget ar alldeles okunnig om. Just dessa sistnämnda antydningar, hvilkas obegrip-
lighet utgör beviset på att de ej gärna kunnat uppfinnas, tyda på en personlighet,
som står midt uppe i det lefvande lifvet. Häremot svarar också den kulturhisto-
riska bakgrund, som skiner igenom i gathas. Zarathustra vänder sig i sina tal till
under tämligen primitiva omständigheter lefvande stammar i östra Iran, människor,
som ännu äro nomader och lefva af boskapsskötsel. Denna kulturella bakgrund blir nu
i Zarathustras undervisning föremål för profetens utläggningar. Motsatsen mellan de för
högre civilisation och sedlig undervisning tillgängliga bönderna, husdjurens och sär-
skildt nötkreaturets vårdare, och de rofgiriga nomaderna, de vilda bergens söner,
utgör i viss mån förebilden till den stora, hela världen uppfyllande motsatsen mellan
godt och ondt. Denna etiska motsättning utgör den persiska religionens grunddrag.
Man har därför betecknat den som »dualism».
Emellertid höjer sig ur motsatsen mellan de goda och onda makterna den sanne
guden Ahura-Mazda (Ormusd) sa fullständigt såsom den härskande gudamakten, att
religionen får en väsentligen monosteistisk karaktär. Äfven de gamla själfständiga
gudagestalterna hafva trädt tillbaka. Vid Ahura-Mazdas sida stå de sex goda andarne,
de s. k. Ameschaspentas. Dessa äro personifikationer af de dygder och goda egenska-
per, som tillsammans känneteckna Ahura-Mazdas rike.
Gentemot Ahura-Mazda står en ond ande, Angra-Mainyu (Ahriman). Han ar herre
öfver alla mot de goda fientliga makter. Människan ar ställd midt emellan de goda
och onda makterna. Hennes uppgift ar att söka förverkliga Ahura-Mazdas valde i
världen och bekämpa de onda makterna. För denna uppgifts lösande verkar hon
genom allt slags kulturfrämjande arbete, såsom åkerbruk och boskapsskötsel, ty
sumptrakter och öknar äro alltid de onda andarnes hemvist. Den, som uppodlar
jorden, fördrifver de onda makterna. Det ar motsatsen mellan bondens och noma-
dens lif, som här kommer fram i religiös form. Af dem, som välja det förra lef-
nadssättet, fordrar Zarathustra vissa sedliga egenskaper, förenliga med ett fredligt,
arbetsamt lif, såsom sanningskärlek, rättfärdighet, fridsamhet, trohet, flit, barmhärtig-
het, lydnad och ödmjukhet. Bland de af Zarathustra uppställda dygderna saknas
tapperheten - den nomadiske röfvarens förnämsta egenskap. Med hans religiösa
lära förknippades en reform af praktisk-ekonomisk natur, i det han sökte förmå de
nomadiserande stammarne att blifva bofasta och egna sig åt åkerbruk. I gathas
framställes den flitige åkerbrukaren såsom den verkligt fromme. Ingen kan vara
Zarathustras rätte lärjunge utan att omsorgsfullt sköta sin åker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
