Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Zarathustra och hans folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZARATHUSTRA OCH HANS FOLK. 397
Zarathustras lära måste, af dess inre karaktär att döma, leda sitt ursprung från en
jämförelsevis utvecklad civilisation. Hans religiösa tänkande har redan aflägsnat sig ett
godt stycke från en primitiv religion, som ser gudomliga väsenden i naturkrafterna. Hans
tro hvilar afgjordt på etisk grund, ehuru denna etik ännu ar bunden vid ekonomiska och
sociala förhållanden. Vi kunna i Avestas religion se spår af äldre föreställningar, i det
de drag, som kännetecknade de gamla gudarne såsom personifikationer af natur-
krafterna, ännu icke fullständigt utplånats. Äfven element af äldre, primitiva åskåd-
ningar hafva kvarstannat i form af andetro, trolldomsväsen och hvarjehanda vid-
skepliga bruk. Zarathustras lära ar ingen ny skapelse utan en reform af den gamla
iraniska folkreligionen. Avestas gudar äro gestalter ur folktron, men de få ny
betydelse genom att sättas i förbindelse med reformens kulturella och sedliga sträf-
vanden.
I Oxusområdet hade i förhistorisk tid de indogermanska stammar sina bonings-
platser, hvilka inträda i historien under benämningen arier. Det gamla Huvarasmi,
Chivas oas, torde hafva varit ett af de äldsta ariska kolonisationscentra. Utefter flod-
dalarne hafva arierna vandrat uppåt höglandet, ungefär till Badakschäns område.
Härifrån kunde den iraniska befolkningen lätt förskjuta sig västerut, en rörelse, som
redan ar historiskt åtkomlig för oss. Österut, särskild i Sarafschäns fruktbara dalar
tillkämpade sig iraniska stammar omkr. ar 1000 fasta boplatser och bildade primi-
tiva stater.
Det äldsta iraniska folk, som framträder i historien, ar mederna. Ar 836 f. Kr. omnämnas
de för första gången af Salmanassar II, som påträffade dem under ett fälttåg i Zagrosbergen.
Flere iraniska höfdingar hade vid denna tid upprättat små välden bland icke-ariska
folk. Många namn på tributbetalande höfdingar, som förekomma i inskrifter från
Tiglatpileser III:s tid (745-727 f. Kr.), bära med säkerhet iranisk prägel. Framträngandet
västerut nådde sitt slut under åttonde århundradet, såsom Sargon II: s långa lista
från ar 713 f. Kr. med sin stora mängd af iraniska personnamn utvisar. Äfven i Syriens
nordligaste del gifver sig iraniernas framträngande till känna genom namnen Kundaspi
(854 f. Kr.) och Kustaspi (740 f. Kr.), som bäras af furstar af Kommagene. Ända till omkr.
640 f. Kr. hafva assyrerna under talrika fälttåg häfdat en - visserligen rätt oviss -
öfverhöghet öfver mederna. Sargon omnämner utom mederna äfven Mandastammarnes
land. Dessa äro säkerligen en af de mediska stamgrupperna. Från de i den iraniska
öknen boende nomadstammarne, som aldrig böjt sig under assyrernas ok, torde det
mediska rikets grundande omkr. 640 f. Kr. hafva utgått.
Otvifvelaktigt var Medien under en kort tid Främre Asiens mäktigaste stat.
Cyaxares (Kwakschahra) hade framför allt på ett mönstergillt sätt organiserat krigs-
makten. Redan hos mederna måste lansbärarnes, bågskyttarnes och ryttarnes olika
truppslag hafva utbildats, hvilka längre fram uppträdde i den persiska hären. Hufvud-
staden Hagmatana (Egbatana, det n. v. Hamadan) på Elvendbergets norra sluttning
ansågs ointaglig. Medernas kultur hvilar på den babyloniska, som de antagit och
delvis omgestaltat. Denna hafva perserna i sin ordning endast öfvertagit af mederna.
Omkring 600 f. Kr. hade lyderna efter fördrifvandet af kimmerierna (gimirai) utsträckt
sitt rike öfver hela Mindre Asien och därigenom blifvit medernas grannar. Till följd
af Cyaxares’ framträngande västerut stötte de båda staterna samman (590 f. Kr.). Under
en drabbning den 28 maj 585 f. Kr. inträdde en total solförmörkelse, som gjorde slut på
striden. Genom Nebukadnesars och konungens af Cilicien förmedling kom en fred
till stånd, hvari Halys fastställdes såsom gräns mellan de båda rikena. Cyaxares,
den mediska stormaktens skapare, dog omkring 584 f. Kr. samt efterträddes af sin son
Astyages (Aschtuvega). Sa länge Nebukadnesar regerade (f 561 f. Kr.), egde ett vänskap-
ligt förhållande rum mellan Medien och Babylonien. Hans efterträdare voro icke
jämförliga med honom; då Nabonid tillträdde regeringen (555 f. Kr.), inföllo mederna under
Astyages i Mesopotamien. Emellertid inträdde for Babylonien och Medien en full-
komligt ny vändning, då en medisk vasallfurste reste sig och gaf sin stam väldet
öfver Västasien. Öfverallt hade de gamla, på nationell grund hvilande staterna
störtat i spillror och nya, genom eröfringar tillkomna stater trädt i deras ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
