Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Sasaniderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 R. STUBE, INDOGERMAKERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
redan dessa tilldragelser uppenbara ett i kulturhistoriskt hänseende betydelsefullt
faktum. De innebära nämligen, att det iraniska väsendet häfdade sig som en makt,
den där var uppfylld af ett egenartadt lif och hade förmågan att sätta in verkande
krafter i världskulturen. Det mellanpersiska statslifvet hvilade på åkerbruket, som
Zaralhustra hade gjort till en religiös plikt. Det stod i högt anseende och bar stats-
förvaltningens materiella bördor, i det att en allt efter jordens afkastning af säd,
dadlar och olja beräknad grundskatt jämte en hufvudskatt utgjorde statsinkomsterna.
Äfven handeln var betydande; särskildt transitohandeln mellan Kina och den romerska
Västern lyckades man genom sträng gränsspärrning lägga helt och hållet i persiska
händer.
Ur den jordegande länsadeln utvecklade sig det persiska ridderskapet, dihkanernas
stånd. Ur deras led rekryterades det tunga, pansarklädda rytteriet. Under dem stod
bondebefolkningen, som i krig utgjorde fotfolket. Öfver landtadeln höjde sig de
gamla, förnäma adelshusen, inom hvilka statsämbetena voro ärftliga. Denna högadel
bildade ett mäktigt furstestånd. Bredvid dem står prästeståndet, magerna. Större
politisk makt fingo de först, sedan den sasanidiska statskyrkan organiserats." Såsom
en hierarkiskt ordnad kyrklig makt, med sin spets i öfvermagerns person, utöfvade
de ett stort politiskt inflytande, hvars betydelse särskildt framträdde i striderna med
manicheerna och masdakiterna. Deras uppgift var att skota offerväsendet och utöfva
den i liturgiskt afseende oerhördt invecklade kulten. Genom biktens och syndaför-
låtelsens institut fingo de ett djupgående inflytande på hela folklifvet, som bidrog
att stegra härsklystnaden inom själfva prästerskapet.
Lösgjordt från alla inskränkande band höjde sig konungadömet i absolut makt-
fullkomlighet och nästan öfvermänsklig höghet. Väldiga, prunkande palats och en
oerhördt praktfull hofhållning förkunnade härskarens majestät. Ofantliga skatter-
hvilade i residensens skattkamrar. Ännu vid arabernas plundring af det »skatterika»
Ctesiphon var bytet af omätligt varde. Jakt och krig fyllde storkonungarnes lif. I
själfva verket voro visserligen adeln och prästerskapet icke sällan öfverlägsna konungen.
Men kraftiga härskare (såsom Chosroés I) förstodo att stödja sig på adel och präster-
skap utan att vara beroende af dem och utan att personligen bekymra sig mycket
om kyrkans läror.
Persernas krigiska duglighet och deras tekniskt högt utvecklade krigskonst gjorde
dem till romarnes jämbördiga motståndare. Härens hufvudstyrka utgjordes af rytteriet,
som bragte fienden att vackla med ett pilregn och på grund af sin rörlighet ej sa
lätt kunde angripas. Bakom de beridna bågskyttarne stodo de pansarklädda lans-
rytlarne. Deras uppgift var alt rikta den sista förintande stöten mot fienden. Bågen
var alltsedan fornpersisk tid det nationella vapnet - den väldige bågskytten ar en
välbekant gestalt i den iraniska sagan. Elefanterna voro lånade från det indiska
krigsväsendet. Särskildt belägrings- och försvarstekniken hade af perserna bragts till
högsta fullkomning.
För Irans inre lif blef det af afgörande betydelse, att Zarathustras religion i sam-
band med en hierarkisk-kultisk reformation blef ensamhärskande i riket. Konungadömet
och prästadömet stodo såsom de nationella makterna i förbund med hvarandra.
Denna utveckling gör sig gällande i de heliga skrifternas samlande och kodifierande
och i organisationen af den sasanidiska rikskyrkan.
Den persiska religionens heliga bok, Avesta, ar, ehuru några af dess bestånds-
delar visserligen äro vida äldre, egentligen en skapelse af den sasanidiska rikskyrkans
tid, hvars dogmatism och fanatism i många afseenden satt sin prägel därpå. Namnet
Avesta torde betyda »grundtext» i motsats till »Zend», den på pehlevi, d. ä. mellan-
persiska, affattade kommentaren därtill. Irans och dess religions växlande öden åter-
speglas både i uppkomsten och i tillintetgörelsen af den litteratur, hvaraf Avesta
utgör den enda föreliggande kvarlefvan. Denna litteraturs början sträcker sig till-
baka anda till Zarathustras reform; till en urgammal tradition återgå sålunda de s. k.
Gathas, som innehålla Zarathustras på vers affattade predikningar. Äfven de s. k. Yascht,
Avestas religiösa hymner, äro af äldre ursprung. Den prästerligt moraliserande ton,
som framträder i dem, vittnar visserligen om, att vi redan här hafva att göra med resul-
taten af en lång litterär utveckling. Men innehållet ar ofta gammalt - den iraniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
