Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Turkarne och de turkiska staterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TURKARNE OCH DE TURKISKA STATERNA. 429
betydelse fingo emellertid de islamska turkarne, hvilka längre fram under namn af Sel-
djuker spela en betydande roll i kalifatets historia. Till en början trädde de som lego-
soldater i det arabiska rikets tjenst. Sa småningom kom hären att till stor del bestå
af turkar, som varaktigt slogo sig ned i kulturlandet. De turkiska härförarne blifva
innehafvare af den verkliga makten och grunda ofta egna välden.
En af dessa af turkar grundade makter hade sin medelpunkt i Gasna i Afganistan.
Dess grundare var Näsir ed-din Sabaktigln (976-997). Hans son Mahmud (998-1030)
höjde Gasnavidernas dynasti till en betydande historisk maktfaktor, i det han eröf-
rade Korasan och större delen af nordvästra Indien. I Korasan gränsade Mahmuds
rike till Transoxanien, en gammal iranisk kulturprovins, som redan var öfversväm-
mad af turkiska skaror, i synnerhet efter den samanidiska hiaktens sönderfallande.
Särskildt hade ilek-känen af Kaschgar inblandat sig och eröfrat Bokära. Från Aral-
sjöns område ryckte emellertid en annan turkisk stam under Seldjuks befäl fram
mot nämnda stat och fattade fast fot där i egenskap af Samanidernas bundsförvanter.
Med utgångspunkt härifrån utgjorde Seldjukerna en ständigt hotande fara för Korasan,
och redan ar 1030 visade de sig framför Merv. Sedan de tillfogat Mahmuds efter-
trädare Masud ett svårt nederlag ar 1039, var deras valde i Korasan tryggadt. Gasna-
vidernas dynasti förlorade sin ställning här. Men äfven deras indiska besittningar
gingo snart förlorade till Goriderna, en dynasti, som utgått från det vilda berglandet
Gör öster om Herat. Husein Ala’d-dTn intog ar 1154 Gasna samt eröfrade Lahore 1187.
Den kulturhistoriska betydelse, som tillkommer den store sultanen Mahmud af Gasna,
äfvensom Seldjukernas och deras store anförares (såsom Togrul-begs, Alp Arslans,
Melik-schähs och hans storvisir Nisäm el-Mulks) historia framställas i den del af
detta verk, som behandlar islams historia.
För Indien blef islam den makt, som förband det hittills isolerade landet med
den västerländska världen. Från Iran inträngde araber första gången i Sindh ar 705,
men betydelsefullare blef den korasanske ståthållaren Muhammed ibn el-Käsims fälttåg
712, hvarigenom detta land på nytt eröfrades från sjösidan. Af hans efterträdare
besattes Gudjerät ar 714 och därmed var det islamska väldet i Sindh tryggadt. Från
Multän utbredde sig den islamska propagandan i norra Indien. Omkring 1200 upp-
stod i Bengalen en muhammedansk stat, och i Kashmir känner man en islamsk
härskare omkr. 1300. Islams utbredning i Tibet och Kina, som här endast kan
antydas, står i samband härmed. Vidare har den malajiska ögruppen blifvit kraftigt
genomträngd och dominerad af islam. Arabernas handelsförbindelser med södra
Kina gingo genom den bortreindiska arkipelagen, hvilken sedan omkr. 850 omtalas
i arabiska källor. Islam utgjorde genom massornas sammanslutning och strama
organisation en stark makt i ekonomiskt afseende. Alltid stodo islams representanter
eniga gentemot den indiska kulturkretsens splittrade och individualistiskt präglade
stats- och folkvärld. Från och med 1170 blef Sumatras västra del vunnen för islam,
och omkr. 1345 funnos islamska riken äfven på norra kusten. Likaså fick islam
sa småningom genom arabiska kolonister insteg på Java (med utgångspunkt från
öns västra del), och hinduismen undanträngdes sa småningom, ehuru den kvarlemnat
djupa spår i landets kultur.
Men den islamska religionens och kulturens utbredning var icke den enda följden
af Indiens politiska eröfring genom muhammedanska, mest turkiska dynastier, hvilka
skapat sig delriken inom den islamska världen. Denna process hade äfven de mest
ödesdigra följder för landet själft. Det främmande inflytandet framträder under olika
perioder i olika former. I början ar det endast fråga om plundringståg, afsedda att
beröfva Indien dess skatter (af denna art voro t. ex. Mahmuds infall). Men sådana
infall ledde snart därhän, att utländska dynastier med sitt maktområde införlifvade
vissa delar af Indien. Slutligen uppstodo i själfva Indien främmande välden, som
omfattade enbart indiska områden. I Mogulriket får denna utveckling sin afslutande
spets.
De fem århundraden, som följa efter Mahmuds infall i Indien (1001), äro en af
de hemskaste och mest ödeläggande perioder, som ett kulturfolk någonsin behöft
genomlefva. Norra Indiens mark vattnas åter och åter bokstafligen med blod. Dynastierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
