Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 1. De naturliga förutsättningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NATURLIGA FÖRUTSÄTTNINGARNE. 461
*
särdeles torr. Om man bortser från de ofta återkommande sandstormarne, hvilkas
gula molnstoder draga fram öfver landet under hvarje årstid men i synnerhet om
varen, sa ar vädret helt enkelt härligt. Särskildt hösten ar förtjusande med sin
strålande klara himmel, utan ett moln om dagen och gnistrande i storslagen stjärn-
prakt om natten, då månskenet bokstafligen ligger utbredt öfver jorden liksom
ett snötäcke. Mindre behaglig ar blott den. kallvåta regntiden, som med den punkt-
ligaste regelbundenhet inträffar i juli och augusti. Den förlöper visserligen i inter-
valler om två till högst åtta dagar, men sa kan också en enda regndag på vissa
ställen sätta marken under vatten, sa att det räcker till knäna eller anda till* höfterna.
Emellertid gifver den en ersättning for alla obehag genom den grönskande vegetation,
som den på en enda natt kan trolla fram ur den torraste jord.
En helt annan prägel har Södern. Visserligen karakteriseras landskapet äfven
här af motsättningen mellan berg och slatt, och den senare har också sin »löss»-
region, som sträcker sig från Hwai-bergen öfver Yang-tses alluvialslätt till Poh-yang-
sjön. Dock förekommer »lössen» här blott styckevis och i betydligt tunnare aflag-
ringar, sa att denna del af den stora slätten skulle kunna betecknas som en mellan-
länk mellan Norden och Södern, hvilken dock i öfvervägande grad bar Söderns drag.
Och för att nu taga alla likheter på en gång kunna vi äfven erinra om de rymliga
bäckenbildningar, som äfven här finnas inströdda mellan bergen och som ofta så-
väl genom sin dybottens utomordentliga fruktbarhet som genom hela sin allmänna
typ erinra om »löss»-området. Ett typiskt exempel ar det »röda bäckenet», den
oöfverskådliga slätten vid Cheng-tu-fu, som bildar hjärtat af Sze-chwan, Kinas nuva-
rande kornbod. I sådana trakter finner man ofta en aflagring af röd sandsten, som
liksom »lössen» - om också icke alldeles lika villigt - inbjuder till bearbetning
och på detta satt - liksom äfven genom sin egen vittring - sörjer för bostäder åt
befolkningen. Öfver hufvud äro Sydkinas berg (likasom för öfrigt äfven Shan-tungs)
rika på grottor och erbjuda sålunda själfva, hvad människohand lätt åstadkommer
i »lössen». Äfven dess dalformationer hafva ofta det gemensamt med de nordkinesiska,
att de gynna afsöndringen af mindre folkgrupper. Betecknande ar, att de enskilda
stammarne här ännu i dag liksom i forna dagar indelas i »dalar» och ytterst rent
af i grottor (tung).
Men detta ar också allt. Och hvilken skillnad råder icke i öfrigt! I söder äro
de alluviala bildningarne, sa vidt man kan finna, utsådda vida tätare an i norr och
säkerligen ingräfda vida djupare mellan de branta bergväggarne. Proportionen mellan
bergen och slätten ar också en helt annan - ty medan den senare i norr upptager
minst en tredjedel af hela ytinnehållet, har Sydkina måst nöja sig med en smal
flik i nordöst och hela återstoden af den väldiga ytan ar uppfylld af tunga bergs-
kedjor. Framför allt har själfva berglandet en helt annan prägel an i Nordkina.
Sa vidt vi hafva oss bekant - den sydvästra delen ar ännu rätt outforskad - finnes
här ingen platåbildning, intet tafelland. Endast provinsen Yim-nan utgöres väsent-
ligen af högslätt. Öfver hela återstoden utbreder sig liksom ett gallerverk en storartad
labyrint af höga kedjor och djupa klyftor och veck, som särskildt i väster kulmi-
nera i de vildaste och mäktigast verkande former. Dalarne skära sa djupt in, att
bergskammarne genom den skarpa motsatsen förefalla ännu brantare och topparne
ännu högre an hvad de i själfva verket äro - i den tänkbarast största motsättning
till det fordom på samma sätt formade bergkomplexet i Chih-li längst i norr. Detta,
som på Wu-tai-shan-kedjan har toppar om ända till 3,500 m. höjd, ar nämligen i
själfva verket vida öfverlägset de sydkinesiska bergen, ehuru det genom den nivel-
lerande »lössens» inverkan nu tager sig mycket obetydligare och uttryckslösare ut.
Men här nere i söder fanns det heller ingen »löss», som kunde kitta ihop klyftorna
och remnorna. Ty här stod Tsin-ling i vägen som en stor skyddsmur mot blåsten
och hjälpte berglandet att bevara sin ursprungliga karaktär.
Och därmed också sin skönhet! Ty Sydkina ar i själfva verket ett måleriskt
skönt land. Den skarpt markerade brytningen mellan berg och dal, som utmärkes
af den rikaste och mångfaldigaste växling mellan lodräta fjällväggar och mörka klyftor
å ena sidan, vänliga kullar och behagligt afrundade dalkittlar å den andra, förlänar
det på ett håll hela skräckstämningen af den mest upphöjda vildhet, på ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0483.html
