Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 A. CONRADY, KINA.
fattning, enligt hvilken man nu, liksom på Chow-lis tid och väl också tidigare, väljer
styresmannen ibland de äldste, gentemot det absolutistiska elementet ställt ett demo-
kratiskt, som förmodligen framträder redan i de gamla konunga- och furstevalen.
Men huru den fortsatta utvecklingen af släkten till stam, af stammen till rike tillgått,
huru alltså den egentliga staten uppvuxit och framför allt huru man skall förklara
feodalismen, for hvars höga ålder i Kina ulom traditionen äfven skriften gifver bevis (med
dess därifrån hemtade hieroglyfer för »gradbeteckning» och »belåning»), hvilken
roll den sedermera spelat, och om den på något satt sammanhänger med manna-
förbunden: allt detta ar frågor, på hvilka den eljest sa tillförlitliga och sa långt
tillbaka gående traditionen icke lemnar oss något svar. Vi måste alltså nöja oss med
att fastställa, att de tre huvudprinciperna för den politiska utvecklingen, den abso-
lutistiska, den feodala och den demokratiska, synas vara förebådade redan i urtiden.
Betydligt bättre äro vi underrättade om seder och bruk under denna tid, åt
hvilkas behandling jag kommer att egna slutet af detta kapitel. - Jag börjar med
äktenskapet, emedan källorna här äro rikhaltigast och härröra från den aflägsnaste
forntiden. Ett absolut uråldrigt intryck gör väl det tidigt omtalade bruket att endast
ingå äktenskap om våren. De urgamla bestämmelserna härom göra nästan intryck
af att vara en samhällets sanktionering af en fysiologisk lag, som träder oss till
mötes i följande ord i en liten visa ur Shi-king, hvilken i sin oskuldsfulla naturlighet
kan jämföras med Walters Under der Linden:
»Om vårens fröjder tärnan drömmer,
En yngling skön har henne tjusat».
Man kommer ovillkorligen att tänka på vårfesterna hos Miao-tse och andra au toktona
stammar, hvilka fester såsom ett slags äktenskapsmarknader gåfvo tillfälle till ett all-
mänt bröllopsfirande. Det ar skada, att en gammal föreskrift, som finnes i Chow-li
och som sanktionerar dylika ceremoniösa massgiftermål om våren, kan misstänkas för
att vara en interpolation; den skulle annars vara ett ännu tydligare intyg om öfverens-
stämmelsen mellan kinesernas och de autoktona folkens seder. Nu ar det kanske
snarast till dessa senare, som föreskriften återgår, om den icke rent af skulle vara oäkta.
Äfven denna barbariska äktenskapssed hvilar emellertid på exogamiens princip,
hvilken i Kina sedan urminnes tider tyckes hafva varit den allenarådande, ehuru
den uppfattats sa rent formellt, att endast klan-namnens olikhet var bestämmande
och äktenskap mellan blodsförvanter ingalunda var uteslutet. Exogamien ar -
ofta just på detta satt uppfattad - utbredd bland primitiva folk öfver hela
världen. Och om också dess ursprung ännu icke fått en tillfredsställande förklaring
och särskildt dess återförande till den (för öfrigt enligt Tso-chwan i Kina åtminstone"
redan i femte århundradet f. Kr. bekanta) erfarenheten, att ingifte kan vara skadligt,
nog har sina sidor, sa ar man dock enig om, att den förekommer redan i det
mödernerättsliga samhällstillståndet och kanske ar ett uttryck för detta.
Exogamien präglar också hvad som i det gamla Kina finnes kvar af gruppäkten-
skapet. Dit hör först och främst bruket af ying-9 »följe», som finnes kvar i den officiella
ritualen för furstlig förmälning ännu i historisk tid och som bestod däri, att hufvud-
gemålen »följdes» till harem af åtta unga flickor med samma släktnamn (en yngre
syster och sju kusiner) såsom blifvande bihustrur. Det ar samma bruk, som Lubbock
berättar om från en matriarkalisk indianstam, där den äldsta dotterns make kan göra
anspråk på att få alla hennes giftasvuxna systrar till hustrur. Han gifte sig sa att
saga med hela klanen. Men härvidlag har endast den ena hälften af det gamla bruket
bevarats. Den andra åter finna vi enligt min mening i en eljest obegriplig föreskrift
i ritualboken Ngi-li (som väl att märka gäller för vanliga gentlemeri) - att den unge
brudgummen vid bröllopsfesten i sitt hus skulle omgifvas af nio manliga anförvanter,
hvilka tillsammans med den nyförmäldas följe öfvertogo betjeningen af brudparet -
»korsvis», sa att en släkting till mannen betjenade hustrun och en anförvant till hustrun
mannen. Deras tjenst omfattade (tvärtemot gällande taburegler) äfven brudparets
af klädande och den äkta sängens iordningställande. Jag inbillar mig, att här i själfva
verket föreligger ett fall af det egentliga, d. v. s. det dubbla gruppäktenskapet, ehuru det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
