Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URTIDEN.
491
öfvergått till en tom formel. Ett dunkelt men omisskännligt spår däraf finnes i Shu-
kings berättelse - som äfven med sitt för kinesiska kritiker sa besvärliga förbigående
af hjältens fader tyckes tyda på förpatriarkaliska förhållandena - att Shun af sin före-
gångare hade erhållit hans bägge döttrar till äkta (ett förfarande, som till yttermera visso
upprepas ännu en gång med hans kvinnliga efterkommande). Och den kompletteras efter
allt att döma af en annan berättelse, enligt hvilken Yao äfven skulle sändt sina nio söner
till sin måg, som det
heter, för att de af ho-
nom skulle lära sig
goda seder. Hit skulle
man kanske äfven
kunna räkna sägnen,
att Shuns yngre bro-
der jämte den öfriga
kvarlåtenskapen efter
denne, som han hop-
pas hafva dödat, också
ville öfvertaga hans
tvenne änkor - en tra-
dition, som präglas af
en sådan barbarisk ur-
åldrighet, att man för-
står det hufvudbry den
förorsakat kineserna,
ehuru detta slags arf
icke ar sa sällsynt
bland deras autoktona
grannfolk. Man kan
slutligen också fram-
draga det språkbruk,
enligt hvilket äfven far-
bröderna kallades for
»fäder» (fu) och deras
hustrur for »mödrar»
(mu), ett bruk, som åter-
finnes hos tibetaner-
na; detta skulle dock
äfven kunna gälla som
ett bevis för åldersklas-
sernas existens.
Huru brudrofvet
(som alltid på något sätt
sammanhänger med
exogamien) förhåller
sig till denna äkten-
skapsform och om det
tillhör den rent matri-
arkaliska ordningen el-
ler redan står på öfver-
gången till patriarka-
tet, förefaller ännu
oklart. Men i hvarje
fall tyckes det vara
lika vanligt i det äldsta
Kina som bland auk-
toktonerna, där det
delvis ännu i dag ar
rådande. Ty redan or-
det för mannens gif-
termål, tsti, »taga», el-
ler såsom det fonetisk-
ideografiska skrifteck-
net antyder, egentli-
gen rent af »tillfånga-
taga» - bestyrker
detta. Och detta be-
vis blir på ett lyck-
ligt salt bekräftadt af
det gamla bruket vid
brudens hemförande,
sa som det föreskrifves
iNgi-li: den nyförmäl-
de låter brudens kör-
sven stiga af vagnen
och kör den själf tre
hjulhvarf framåt, hvar-
vid hästarne piskas och
facklor bäras framför.
Bruden och hennes föl-
je äro insvepta i svarta
dok. Detta gifver ju
en ganska god bild af
det nattliga kvinnorof-
vet, hvilket också slut-
ligen framträder i det
vanliga ordet för »ta-
ga till akta»: han (en-
ligt uttal och skrif-
tecken identiskt med
han, »mörk», »afton»).
Men den unga frun återvände snart därefter till sina föräldrar - icke för alltid,
såsom då hon efter ett fyraårigt profäktenskap (likaledes ett gammalt bruk) åter-
sändes såsom »icke passande», utan blott på besök, för att »lugna föräldrarne»,
som det heter i Shi-king. Detta tyckes mig vara en sista återstod af det typiskt
mödernerättsliga systemet, enligt hvilket mannen (som med våld bemäktigat sig bruden)
upptogs i hennes föräldrahem och släkt. Ty jag kan^i själfva verket icke finna någon
annan naturlig förklaring af det märkvärdiga förhållandet, som de kinesiska vise
fruktlöst sökt förklara, att kvinnans giftermål betecknas med kul, »vända tillbaka», eller
Aflidnes själar inför domarne i under-
jorden. Målning på siden, tillskrifven
Lu Hsin-shung.
Originalet i templet Daitokuji i Kioto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
