Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Forntiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNTIDEN. 541
Den senare åsikten stöder sig på att bi. a. själfva namnet Jehovah (i formen Ji-hi-wei)
skulle förekomma hos Lao-tse. Men ingenting berättigar oss till ett dylikt antagande;
viktiga skäl tala tvärtom däremot, men på dessa kan jag här naturligtvis icke ingå. Jag
vill endast nämna, att »namnet» Ji-hi-wei - hvarmed för öfrigt endast betecknas tre egen-
skaper hos tao, nämligen dess frihet från ljud och färg och dess osinnlighet - på Lao-tses
tid måste hafva uttalats ungefär som dik-gik-mi och således alls icke har något att göra
med Jehovah. Något annorlunda ställer det sig med hypotesen om ett indiskt
ursprung, ty det finnes hos Lao-tse många öfverensstämmelser med indiska ideer.
Men frågan kan tills vidare icke afgöras, ty allmänna likheter äro intet bevis, sa
mycket mindre som det ar möjligt, om också icke säkert, att grundtankarne i
systemet gå tillbaka till en aflägsen forntid och äro återstoden af en gammal,
väsentligen sydkinesisk folkreligon - kanske till och med, som jag en gång redan
förut antydt, ett filosofiskt uttryck för matriarkatet - som nu följde med de
demokratiska elementen upp till ytan. Om också denna lära icke uppstått ur folket,
sa har den dock skapats for folket, ty man kan med rätta kalla den socialistisk.
Visserligen utbreddes denna filosofi ännu icke i de breda lagren. Den var för djup och
dunkel för att kunna allmänt förstås. Först måste den urarta; filosofien måste först
blifva tro och tron öfvertro, för att mängden skulle kunna fatta den. Och denna process
fullbordades efter allt att döma under den uppblandning med främmande, särskildt
indiska, ideer, som nu snart tog sin början. Ty om också icke Lao-tse själf lånat
från Indien, sa tyckes mig en dylik påverkan vara obestridlig hos hans båda
närmaste efterföljare Lieh-tse (enligt uppgift från femte århundradet f. Kr.) och den
själfulle Chwang-tse (omkr. 330 f. Kr.). Hos dessa finna vi t. ex., hur läran om
själavandringen plötsligt framträder utan någon anknytning till Kinas föregående tanke-
värld. Vi finna, hur den »heliga människan» hos Lao-tse står i begrepp att för-
vandlas till en med öfvernaturliga krafter begåfvad ri-shi. Vi återfinna till och
med det tillvägagångssätt, hvarmed den indiske sökaren efter Gud söker tränga fram
till kunskapen, nämligen den kontemplativa betraktelsen, som leder till ett försjun-
kande i extas. Till och med djurfabeln, det för Indien karakteristiska sättet att
allegoriskt omkläda en tanke, framträder nu for första gången i Kina. Och dessa
likheter sträcka sig in ända in i de minsta detaljer. Men de inskränka sig icke endast
till taoisterna, äfven annorstädes påträffar man dem. Sa t. ex. finna vi en ny kos-
mogoni och kosmologi, hvari de forna »fem elementen» öfvergått till element i vår
mening - for att icke tala om den indiska världsbildens öteori; vi finna nya
geografiska och naturhistoriska föreställningar, särskildt fabelväsen, såsom t. ex. enögda,
enbenta och långörade djur - dessa välkända gestalter från det indiska epos, som
nästan samtidigt äfven infördes i Grekland; därtill kommer en fullständig om-
gestaltning af musiken - det ar i korthet sagdt en verklig invasion af nya ideer,
som nu i fjärde århundradet f. Kr. bryter in öfver Kina, och det ar säkerligen ingen
tillfällighet, att just nu fantasien och en konstnärlig skaparkraft, som utformar
själfva begreppen till plastiska gestalter, framträda med öfverraskande styrka.
Dessutom kommer nu ett absolut nytt element in äfven i konsten. For första
gången blir den mänskliga gestalten, antingen ensam för sig eller som del af en grupp
eller scen, föremål för en framställning i skulptur och måleri, ja, en helt ny konstart,
måleriet, tyckes nu hafva uppstått. Visserligen ega vi icke kvar några prof däraf,
men vi hafva samtida berättelser, som tala om målningar och statyer - eller beskrifva
skulpterade och målade bilder af gudar, furstar, hjältar och stormän från forntiden,
med hvilka man smyckade tempel och palats. Ett persiskt inflytande har kanske
äfven gjort sig gällande här - man har ju trott sig spåra ett dylikt på en vas
från den senare Chow-tiden, och det har måhända öfver hufvud varit det persiska
världsriket, som banade vag för de indiska ideerna i östern. Men liksom på
öfriga områden tillkommer nog äfven här lejonparten Indien, sa mycket mer som ibland
de framställda motiven finnas dylika af otvifvelaktigt indiskt ursprung, såsom haren
.i manen och den bergs- (eller världs-)bärande sköldpaddan. Konsten har ju all-
tid varit en framgångsrik missionär för den indiska religionen, och att detta äfven gäller
i Kina, visar längre fram införandet af buddismen. I själfva verket gör äfven den
föreliggande perioden samma totalintryck som denna tid: ett högt utveckladt andligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
