Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Utvecklingen från släktstat till ämbetsmannastat (645—701).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 O- NACHOD, JAPAN.
sitt brinnande hus, som var omringadt af Irukas trupper, och fly till bergen, där han
dock slutligen uppspårades af sina fiender. För att undvika ett för honom kanske
segerrikt men for landet tvifvelsutan olycksbringande inbördeskrig, föredrog han
att jämte alla sina anhöriga for egen hand lemna detta lifvet. Han föll som ett
ädelt offer för en på en gång patriotisk och buddistisk världsförsakelse (643).
Medan det oförsonade kejsarmord, som begåtts ett halft århundrade tidigare af
en ö-omi af Soga-ätten på hans systerson Sujun - en gärning, som kanske blott var
en akt af politiskt själfförsvar - vid denna tid nästan fallit i glömska eller kanske till
och med blifvit förlåtet, skulle däremot en blodig hämnd komma att utkräfvas for detta
nya skändliga dåd af Soga-familjen, deras handlingssätt mot den store prins Shötokus
afkomlingar, som sa hjältemodigt uppoffrade sig för sitt land. Det var utan tvifvel
detta dåd, som blef den sista omedelbara orsaken till en sammansvärjning, hvilken
hade till mål att med våld tillintetgöra den för alla de andra adelsätterna i riket sa
farliga ö-omi-släkten. Bortsedt från alla moraliska kraf på brottets vedergällning, hade
denna rörelse redan från början sa mycket större utsikt till framgång, som man hos
dess ledare fann traditionellt anseende och inflytande parade med politisk insikt och
skarpsinne. Vid sidan af den ungdomlige tronföljaren - i hvars ställe hans moder
Kögyoku (äfven hon blott ett verktyg för ö-omi) vid faderns, kejsar Jomeis död, hade
erhållit den kejserliga makten - stodo i spetsen for sammansvärjningen ingen mindre
an Kamatari (eller Kamako), huvudmannen för den mest ansedda shinto-präst-
släkten (Nakatomi) samt* en medlem af en sidogren af Soga-ätten.
För sent visade nu den gamle ö-omi Yemishi, hvilken med bekymmer såg den
fara, som hotade Soga-husets af honom och hans fäder med möda tillkämpade makt-
ställning, sitt missnöje med sin obetänksamme son och dennes olycksbringande till-
tag. Vid en högtidlig audiens, som kejsarinnan gaf några koreanska sändebud, blef
Iruka, hvilken man förut genom list lockat att aflägga sitt svärd, under själfva upp-
läsningen af budskapet på ett gifvet tecken lömskt öfverfallen af de Sammansvurne.
Fast blödande ur flere sår, släpade han sig fram till kejsarinnans plats, bedyrade
sin oskuld och fordrade förklaring. Den förskräckta furstinnan vänder sig till prins
Naka no Ohine, som upplyser sin moder om att Iruka velat störta regeringssättet
och tillintetgöra kejsarätten. Förfärad drager sig kejsarinnan tillbaka, och Irulka blir full-
ständigt massakrerad. I den kamp, som nu började mellan prinsens part| och ö-omi
Yemishi, afföllo den senares trupper, då de förutsågo hans säkra undergång.! Han inne-
slöt sig då i sitt befästade hus, satte eld på detta och alla dess skatter och fdnn själf sin
död i lågorna. Kejsarinnan abdikerade till förmån for en yngre broder Kötoku.
Hennes son, som stått i spetsen for sammansvärjningen, utnämndes ånyo till tron-
följare. Det ödesdigra ö-orni-ämbetet upphörde att existera (645).
Men med ö-omi-släktens dramatiska undergång, hvarigenom den plötsligt beröf-
vades både välde och lif, upphäfdes icke blott detta ämbete för alltid, utan hela släkt-
samhällels vacklande byggnad störtade samman. .De Sammansvurne hade ju haft en
bitter erfarenhet om nödvändigheten af att för framtiden förebygga, att någon af stor-
mansätterna höjde sig till en politisk maktställning högt öfver de andra, sa framt
icke ständigt dylika blodiga sammanstötningar skulle upprepas. Men hvarifrån skulle
val de bada upprorsledarne, de verkliga regenterna under den nye kejsaren, hvilka
förut tillsammans egnat sig åt ingående studier af den kinesiska kulturen, hemta
förebilden för sina reformer, om icke från det urgamla och visserligen också helt
olika anlagda och utvecklade »Midtens rike» på det närbelägna fastlandet. Där hade
just vid denna tid under den ännu unga Tång-dynastien den berömda kinesiska
»ämbetsmannastaten» natt sin högsta blomstring och blifvit ett mönster af statskonst,
vördnadsfullt beundradt och efterbildadt af alla grannfolken.
Genom en rad af kejserliga förordningar genomfördes sålunda ett väldigt omda-
ningsverk, som djupt ingrep i hela samhällslifvets och särskildt de ledande samhälls-
klassernas förhållanden. Denna revolution ofvanifrån, som betecknar en betydelsefull
vändpunkt i Japans historia, säkerligen af icke mindre räckvidd an den nationella
pånyttfödelsen under kejsar Mutsuhito tolf århundraden senare, brukar man kalla
for ra/Åwa-reformen. Den bär det betecknande namnet Taikwa, d. v. s. »stor om-
daning», efter den första af de vid denna tid efter kinesiskt föredöme införda nengo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
