Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ämbetsmannastatens blomstringstid (701—794).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅMBETSMANNASTATEN (645-1185). 593
ned och där uppfört Höryuji-templet ar 607, enligt hvad som berättas i en in-
skrift på en Buddastaty därstädes från samma ar (Japans äldsta bevarade skrift-
liga minnesmärke). Vid sidan af detta för sina fornminnen och konstskatter sa be-
römda, ärevördiga byggnadsverk, som dock troligen icke bevarats till vår tid i sitt
allra äldsta skick, eger den under tidernas lopp af många härjningar hemsökta gamla
kejsarstaden ytterligare en mängd historiskt värdefulla kvarlefvor af denna märkliga tids
konst och kultur. Däribland märkes särskildt den 751 invigda första jättestatyn af
Budda af förgylld brons (Daibutsu). Flere tempel samt framför allt skattkammaren
Shösoin hafva ett rikt innehåll. Det lifligaste intresset tilldraga sig de föremål -
sannolikt inkomna i landet som skänker från Kina och Korea - hvilka vittna om
tidiga förbindelser mellan Östasien och Västerlandet, såsom t. ex. brokadsiden med
sasanidiska motiv, vackert utsirade lutor (biwa) med rent västerländska ornament samt
en samling glaskärl i Shösoin. Denna skattkammares dyrbarheter hafva sa mycket
större historiskt värde, som deras höga ålder vinner bekräftelse genom det obestridda
sakförhållandet, att den efter hufvudstadens flyttning från Nara 794 på kejserlig be-
fallning stängdes och att därefter intet nytt föremål lades till samlingarne.
Buddismen fick i Nara ännu större utbredning och inflytande an under Taikwa-
reformernas öfvergångsperiod, utan att därför gifva anledning till någon opposition mot
shintoismen. Tvärtom visar det sig att man vid sidan af alla sträfvanden att främja
de buddistiska institutionerna och dygderna egnar sig lika ifrigt åt kami-kulten, hvilken
liksom fordom spelar huvudrollen vid de officiella ceremonierna. Vid dai-jöwe-testen,
den på rent nationell, shintoistisk grundval hvilande högtidliga tronbestigningsakten,
voro till och med buddismens företrädare strängt förbjudna att närvara och dessutom
utsatta för vissa inskränkningar i sin religionsutöfning. Alla buddistiska kult-
handlingar voro t. ex. förbjudna i de tempel, som lågo i närheten af det kejserliga
palatset, under månaden för dai-jöwe-ceremonien. Buddismens stora framgång i Japan
beror dock mest på de efter någon tids studier i Kina återvändande prästerna, hvilka
utbredde tanken på dess ombildande efter, ja, dess sammansmältning med shintoismen.
Denna blandform, hvilken i de nationella kami endast såg manifestationer af den indiska
lärans gudomligheter, går under benämningen ryobu-shinto. Redan Dösho, en ar 654
hemkommen lärjunge till den for sin lärdom och sin* stora pilgrimsfärd till Indien
(629-645) långt utom sitt fäderneslands gränser berömde kinesiske Buddaprästen
Hiian-chwang (eller Hiian-Tsang; 602-664), begynte att förkunna Hossö-sektens lära,
som han lärt sig af denne. Under sina predikoresor gjorde han sig på samma gång
förtjent om riket genom att anlägga brunnar utmed landsvägarne, inrätta färjor vid floder,
som icke kunde öfvervadas, samt bygga broar. Han dog ar 700, och hans lik brändes
på hans egen begäran. Det var den första eldbegängelsen i Japan. Snart därefter
kom detta buddistiska bruk for första gången till användning i fråga om en af rikets
härskare, exkejsarinnan Jitö (död 703). I Döshos spår, men med ännu större fram-
gång verkade Gyögi (670-749), en af Nära-tidens mest framstående präster, som
under sina vandringar öfver hela riket utbredde den främmande läran och särskildt
ryöbu-shinto.
Till följd af den gunst, som buddismen allt framgent åtnjöt vid hofvet och inom
ämbetsmannakretsarne, var det icke underligt, att prästerskapets antal i hög grad
ökades. Redan vid Nära-tidens början fanns det flere tusental af både präster och
nunnor. Vid svara sjukdomsfall inom den kejserliga familjen, var det icke ovanligt att
hundratals personer inträdde i prästeståndet till ära för den sjuke eller aflidne. Till
och med några Ainu blefvo prästvigda. Den nyssnämnde Gyögi skall ensam hafva
grundat icke mindre an 69 tempel i trakten kring Nara. Man fäste sig också icke
längre blott vid den främmande lärans yttre glans utan sökte på allvar intränga i
dess tankevärld. Att japanska präster studerade i Kina, blef nu en regel. Åtskilliga
sutras öfversattes och brukade högtidligen föreläsas och förklaras af lärda präster
både i palatset och i vissa tempel. Redan ar 673 sammankallades skrif kunniga
personer för att taga itu med en afskrift af hela den buddistiska kanon (Tripi-
taka), som ar 677 fullständigt föredrogs .vid en tempelfest. I stället for att som hit-
tills hufvudsakligen vara inskränkt till de högre klasserna, började nu buddismen
vinna insteg inom de breda lagren. Redan 685 påbjöd en kejserlig förordning, att
Världshistoria UJ. 75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
